Vad är periartikulär skleros och osteofytbildning?

Periartikulär skleros och osteofytbildning (engelska: lipping) är två radiologiska fynd som ofta påträffas vid röntgenundersökning och som tyder på artros, även kallad ledslitage eller osteoartrit.

Periartikulär skleros

Periartikulär skleros innebär en ökad bentäthet i ledens marginaler, det vill säga i kanterna runt den drabbade leden. Detta uppkommer genom en ökad benbildning som är kroppens svar på den underliggande inflammationen och skadan i leden. Benet blir därmed tätare och hårdare än normalt i dessa områden.

Osteofytbildning (lipping)

Osteofytbildning avser utvecklingen av osteofyter – benutväxter som bildas vid ledens kanter. Dessa uppstår när kroppen försöker reparera och stabilisera en skadad led. Tyvärr har detta ofta motsatt effekt: i stället för att stärka leden bidrar benutväxterna till ökad stelhet, nedsatt rörlighet och smärta.

Var uppträder dessa förändringar?

Periartikulär skleros och osteofytbildning ses vanligtvis i viktbärande leder såsom knän, höfter och ryggrad. Förändringarna är starkt kopplade till åldersrelaterad degeneration samt slitage och belastning av lederna över tid. De kan dock också uppträda tidigare i livet hos personer med övervikt, tidigare ledskador eller yrkesrelaterad belastning.

Vad betyder fynden för patienten?

Radiologiska tecken på artros korrelerar inte alltid med graden av besvär. Vissa personer med tydliga röntgenförändringar har få eller inga symtom, medan andra med mindre förändringar kan ha betydande smärta. Behandlingen anpassas därför efter patientens symtom snarare än enbart efter röntgenbilden, och inkluderar ofta träning, viktminskning, smärtlindring och i svåra fall kirurgiska åtgärder.