ATP (adenosintrifosfat) är muskelcellens viktigaste energibärare och krävs för två olika processer som båda är nödvändiga för att en muskel ska kunna dra ihop sig och därefter slappna av. Utan en kontinuerlig tillförsel av ATP skulle muskeln inte kunna fungera alls – varken kontraheras eller återgå till sitt viloläge.
Den första processen rör interaktionen mellan de tjocka och tunna filamenten i muskelns sarkomerer. Vid en muskelkontraktion bildas så kallade tvärbryggor mellan myosinets huvuden på de tjocka filamenten och aktinet på de tunna filamenten. För att detta ska kunna ske måste ATP hydrolyseras till ADP, vilket frigör den energi som driver själva kraftdraget.
Den andra processen är lika viktig: lösgörandet av tvärbryggorna från de tunna filamenten. Även detta steg kräver att ett nytt ATP-molekyl binder till myosinhuvudet, vilket gör att bryggan släpper taget och kan börja om cykeln på ny plats. Utan denna ATP-beroende lösgöring skulle muskeln förbli stel och låst i ett kontrakterat tillstånd.
Gemensamt för båda processerna är att hydrolysen av ATP till ADP frigör den kemiska energi som gör dem möjliga. På så sätt fungerar ATP som den centrala drivkraften bakom hela muskelcykeln – från aktiv sammandragning till fullständig avslappning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online