Vilka muskler drar ihop sig vid inandning?

Inandning (inspiration) är en aktiv process som kräver att flera muskler i bröstkorgen och nacken samverkar för att suga in luft i lungorna. Här går vi igenom de viktigaste musklerna som drar ihop sig under inandning.

De främsta inandningsmusklerna

1. Diafragman (mellangärdet)

Diafragman är den viktigaste muskeln för inandning. När den drar ihop sig plattas den ut och rör sig nedåt, vilket ökar volymen i bröstkorgen. Det skapar ett negativt tryck som gör att luft strömmar in i lungorna. Diafragman står för cirka 70–80 % av luftväxlingen vid lugn andning.

2. Yttre mellanrevbensmuskler (intercostales externi)

Dessa muskler ligger mellan revbenen och drar ihop sig samtidigt med diafragman. Genom att lyfta revbenen uppåt och utåt vidgar de bröstkorgen ytterligare, vilket ökar dess volym och underlättar luftintaget.

3. Hjälpandningsmuskler (accessoriska inspirationsmuskler)

Vid djup inandning eller andnöd aktiveras även hjälpandningsmusklerna. De inkluderar:

• Sternokleidomastoideus – lyfter bröstbenet och nyckelbenet.
• Scalenusmusklerna – höjer de två översta revbenen.
• Lilla bröstmuskeln (pectoralis minor) – lyfter tredje till femte revbenet.

Muskler som stödjer djup andning

4. Bakre nedre tandade muskeln (serratus posterior inferior)

Denna muskel stabiliserar och stödjer revbågen under djup andning, vilket ger diafragman ett fastare underlag att arbeta mot.

5. Fyrkantiga ländryggsmuskeln (quadratus lumborum)

Muskeln hjälper till att fixera de nedre revbenen och underlättar därmed diafragmandrivna andetag, särskilt vid kraftig eller djup andning.

Sammanfattning: Vid vanlig, lugn andning är det framför allt diafragman och de yttre mellanrevbensmusklerna som arbetar. Vid fysisk ansträngning eller andningssvårigheter rekryteras dessutom hjälpandningsmusklerna för att maximera luftintaget.