Beroende drabbar miljontals människor världen över, och bland de vanligast missbrukade substanserna finns receptbelagda läkemedel och alkohol. Många utvecklar beroende både medvetet och omedvetet. Abstinens betecknar den period då kroppen – som vant sig vid ett visst ämne – anpassar sig till att leva utan det, oavsett om det handlar om smärtstillande medel, lugnande medel, narkotika eller alkohol.
Bensodiazepiner utvecklades för första gången av kemisten Leo Sternbach år 1955. Det första preparatet i gruppen var Librium med verksamämnet klordiazepoxid, vilket lanserades av läkemedelsföretaget Hoffman-LaRoche år 1960. Strax därefter följde det numera välkända Valium med verksamämnet diazepam.
Sedan dess har en rad varianter utvecklats, bland annat preparat som ibland missbrukas som så kallade ”droger”, exempelvis Halcion, temazepam och Rohypnol. Substanserna är starkt beroendeframkallande, och både tolerans och beroende uppstår snabbt – särskilt hos snabbverkande preparat som lorazepam (Ativan) och alprazolam (Xanax), liksom vid rekreativt bruk av Rohypnol, Halcion och temazepam.
Bensodiazepiner påverkar signalsubstansen GABA – samma kemiska ämne i hjärnan som alkohol påverkar. GABA är den främsta hämmande signalsubstansen i däggdjurens centrala nervsystem och reglerar nervcellernas aktivitet genom hela nervsystemet. Hos människan styr GABA även muskeltonus, vilket förklarar den känsla av avslappning som uppstår när dessa läkemedel används.
Bensodiazepiner är, förutom alkohol, den enda substansgrupp vars abstinens kan vara dödlig. De är samtidigt starkt beroendeframkallande och ofta dåligt förstådda av många läkare, som i alltför stor utsträckning skriver ut dem under betydligt längre perioder och i högre doser än rekommenderat. Ett värdefullt kunskapsverk är Ashton-manualen – en omfattande handbok och forskningsöversikt om nedtrappning av bensodiazepiner. Den innehåller jämförelsetabeller som visar hur en gradvis nedtrappning kan ske med minimalt obehag, och är en utmärkt resurs för läkare som ofta saknar kunskap om hur beroendeframkallande bensodiazepiner kan vara.
Tack vare sin korstolerans vad gäller GABA-systemet i hjärnan passar bensodiazepiner utmärkt för behandling av alkoholabstinens. Vanligtvis ges en så kallad laddningsdos – en dos hög nog att lindra tydliga autonoma och fysiska abstinenssymtom – i samband med intagningen. När dosen getts under en period på fem till tio dagar trappas den sedan gradvis ned. Vissa läkare vill att patienten själv ”känner” av abstinensen, medan andra strävar efter att göra avgiftningen så bekväm som möjligt. På grund av sin långa halveringstid är Librium och Valium de mest använda preparaten; de möjliggör en långsam och skonsam avgiftning eftersom den långsamma omsättningen ger en jämnare och stabilare blodnivå. Ibland används eller kompletteras behandlingen med andra bensodiazepiner, till exempel lorazepam (Ativan) eller alprazolam (Xanax).
Ironiskt nog skulle alkohol och barbiturater fungera lika bra vid bensodiazepinabstinens, men dessa används sällan i praktiken.
Abstinens från smärtstillande medel, även vid mycket svåra beroenden, behöver inte nödvändigtvis behandlas alls. Trots att besvären kan vara plågsamma är de inte livshotande. I vissa fall genomförs en långsam nedtrappning, men detta är ovanligt. Vid vissa gatudroger – framför allt heroin – används metadon eller suboxon för en successiv nedtrappning. Vid svårt beroende av receptbelagda smärtstillande läkemedel krävs oftast avgiftning inom vård, och ibland används bensodiazepiner för att lindra vissa autonoma symtom. Även om abstinensen är smärtsam kan man inte dö av den, men patienten kan bli psykotisk eller våldsam och behöver därför noga övervakning.
Fastän preparat som suboxon och metadon används vid avgiftning från svårt opioidberoende går de inte riktigt att jämföra med bensodiazepiner. De båda substansgrupperna används nämligen normalt inte för att avgifta från varandra, eftersom den ena är ett opioid och den andra ett lugnande medel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online