Suboxone är varunamnet för buprenorfin, ett delvis syntetiskt läkemedel som används för att behandla beroende av smärtlindrande opioider och andra narkotiska preparat. När en person med opioidberoende har godkänts för Suboxone-behandling leds hen genom flera noggrant övervakade behandlingsfaser, följt av att läkaren successivt trappar ner dosen. Behandlings- och avgiftningsplanen med Suboxone är mycket effektiv, och trots att vissa biverkningar kan förekomma anses den vara relativt säker.
Suboxone binder till samma receptorer i kroppen som en opioid eller ett smärtstillande läkemedel skulle göra vid intag. Läkemedlet efterliknar den effekt som en opioid skapar när det binder till receptorn, samtidigt som det minskar det fysiska suget efter drogen och lindrar abstinensbesvären som uppstår när användningen upphör.
Suboxone består till största delen av buprenorfin men innehåller även en mindre mängd naloxon, ett ämne som dämpar effekten om läkemedlet injiceras istället för att tas som avsett under tungan. Detta gör Suboxone mindre attraktivt för missbruk jämfört med ren buprenorfin.
Suboxone måste förskrivas av en legitimerad läkare och behandlingen inleds först efter flera medicinska undersökningar och samtal där patienten får information om vad behandlingen innebär. Behandlingen börjar med en induktionsfas. Under denna fas administreras en dos Suboxone med målet att snabbt dämpa abstinenssymtom och förebygga sug utan att ge för hög dos.
Vanligtvis får patienten en första dos, varefter läkaren återutvärderar abstinenssymtomen efter några timmar. Vid behov kan ytterligare en dos ges vid detta tillfälle för att nå rätt nivå.
När rätt dos av Suboxone hittats – en dos som dämpar abstinensbesvär och sug med så få biverkningar som möjligt – går behandlingen in i stabiliserings- och underhållsfaserna. Under stabiliseringsfasen anpassas dosen ytterligare för att passa individens långsiktiga behov. Underhållsfasen innebär att Suboxone-behandlingen fortsätter samtidigt som den kompletteras med samtalsstöd och psykosocial rehabilitering.
Under båda faserna genomförs regelbundna uppföljningar och urinprov för att säkerställa att patienten inte fortsätter missbruka droger.
Under behandlingens sista fas trappas Suboxone-doserna successivt ned för att minska patientens beroende av läkemedlet. Det är vanligt att patienten upplever vissa lindriga abstinenssymtom under denna period, och en fullständig utsättning kan ta tid att genomföra. Nedtrappningen sker alltid i samråd med behandlande läkare för att bli så skonsam som möjligt.
De vanligaste biverkningarna av Suboxone är huvudvärk och värk i kroppen, förstoppning, kraftig svettning, illamående och sömnsvårigheter. Vissa individer kan uppleva svårare abstinenssymtom, medan andra i sällsynta fall kan drabbas av kraftigt sänkt andningsfrekvens. Kontakta alltid din läkare om du upplever allvarliga besvär under behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online