Målet med behandling av alkohol- och drogberoende är varaktig abstinens från det beroendeframkallande ämnet. Detta är det långsiktiga och viktigaste målet. Mer omedelbara delmål är att lindra de fysiska och psykiska besvär som uppstår i samband med abstinens.
Avgiftning, ofta kallad detox, från alkohol- eller drogberoende bör alltid ske under noggrann övervakning av professionell vårdpersonal. Processen kan nämligen vara både fysiskt och psykiskt farlig, och i vissa fall krävs medicinsk övervakning dygnet runt.
Läkemedel används ofta för att återställa hjärnans funktion och kan även minska det starka begäret efter substansen, vilket ofta ligger bakom återfall. Ångestdämpande läkemedel används ofta för att lindra de psykiska besvären under abstinensfasen.
Vissa läkemedel, exempelvis Antabuse (disulfiram) och Revia (naltrexon), kan till och med göra alkoholkonsumtion till en obehaglig upplevelse genom att framkalla illamående och motverka berusning. Dessa preparat är särskilt värdefulla för tillfrisknande personer som inte vårdas på institution. Eftersom öppenvårdspatienter har mindre yttre kontroll fungerar medicineringen som ett extra stöd för att hålla dem på rätt spår.
Psykoterapi är en nödvändig del av behandlingen. Den används för att identifiera de tanke- och beteendemönster som ligger till grund för beroendet. Utan att dessa mönster upptäcks och förändras minskar chanserna för en lyckad återhämtning betydligt.
En beteendeförändring som ofta rekommenderas är att förändra sin sociala krets. De flesta tillfrisknande lyckas bättre om de slutar umgås med de personer de drack eller brukade droger tillsammans med. I samma kategori ingår rådet att undvika de platser där man brukade vistas när man var påverkad.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en vanlig metod inom alkohol- och drogbehandling. Terapin fokuserar på att identifiera orsakerna till självdestruktiva beteenden som drickande och drogmissbruk. När patienten förstår varför ett visst beteende uppstår, ges hen bättre förutsättningar att förändra det.
Kombinationen av medicinsk behandling och samtalsterapi ger oftast bäst resultat, och många behandlingsprogram kompletteras dessutom med stödgrupper som Anonyma Alkoholister (AA) eller andra självhjälpsnätverk.
Slutenvård används ibland för att behandla alkohol- eller drogberoende. Patienten vistas då i en trygg miljö och omfattas av omvårdnad från utbildad personal på en anläggning som kallas rehabiliteringscenter, ofta förkortat rehab.
Slutenvård passar inte alla, och det är vanligt att vårdformen först övervägs när situationen blivit mycket allvarlig. Bland fördelarna finns avståndet till negativa relationer och miljöer samt att alkohol och droger helt saknas i den skyddade miljön. En ytterligare fördel är att läkemedel kan administreras på ett säkert och kontrollerat sätt under hela behandlingstiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online