Alkoholrehabilitering inleds oftast med en fysisk avgiftning, följt av intensiv utbildning och terapi antingen inom sluten vård eller som öppenvård. Målet med behandlingen är att hjälpa en person med alkoholproblem att göra övergången till återhämtning och ett bestående nyktert liv.
Rehabiliteringen börjar alltid med akut medicinsk vård, ofta kallad avgiftning eller "detox". Patienten läggs in på sjukhus, genomgår en medicinsk bedömning och får läkemedel som lindrar abstinensbesvären från alkohol. Eftersom alkoholabstinens kan vara farlig sker detta under noggrann medicinsk övervakning.
Så snart patienten är medicinskt stabil påbörjas den pedagogiska delen av behandlingen. Vanliga inslag är gruppterapi, föreläsningar och studiematerial om beroende och återhämtning. Deltagarna uppmuntras också att börja gå på möten med Anonyma Alkoholister (AA), vilket ger stöd från andra som delar samma erfarenheter.
Vid sluten vård bor patienten på ett sjukhus eller ett behandlingscenter under hela programmet. En vistelse varar vanligtvis upp till en månad, eftersom många försäkringsbolag har denna tidsgräns. Mer kostsamma privata program kan dock pågå betydligt längre och erbjuder ofta mer individuellt anpassad behandling.
Vid öppenvård samlas patienterna för dagliga, veckovisa sessioner eller träffar några gånger per vecka. Den stora fördelen med öppenvård är att man kan få hjälp med sitt beroende samtidigt som man fortsätter arbeta och lever hemma med sin familj. Detta alternativ passar ofta dem med ett mindre svårt beroende eller de som redan genomfört en period av sluten vård.
När det formella behandlingsprogrammet avslutas hjälper personalen patienten att ta fram en plan för eftervården. Den kan innehålla återkommande besök hos en terapeut eller kurator samt regelbundet deltagande i AA-möten. En väl genomtänkt eftervårdsplan är avgörande för att förebygga återfall och bibehålla nykterheten på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online