Alkoholberoende utvecklas oftast under tonåren eller redan i barndomen, men det kan visa sig när som helst under en människas liv. Alkoholism definieras i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV), utgiven av American Psychiatric Association, som en utvecklingsrelaterad sjukdom som kännetecknas av missbruk av och beroende av etanol – den aktiva substansen i alkoholhaltiga drycker och andra produkter.
Som vid många andra sjukdomar varierar sårbarheten för alkoholberoende från person till person. Det finns dock flera välkända riskfaktorer som ökar risken för att utveckla ett alkoholberoende.
Även om beroende kan uppstå i alla åldrar visar forskningen att risken för missbruk eller beroende ökar ju tidigare en person börjar dricka alkohol. Enligt en studie publicerad i Journal of the American Medical Association (2003) kan motiven bakom tidig alkoholkonsumtion variera: genetisk disposition, familjemiljö, övergrepp i barndomen eller andra biologiska och sociala faktorer. Oavsett orsak visar studierna att tidig alkoholkonsumtion och användning av andra olagliga substanser är en stark prediktor för missbruks- och beroendeproblem senare i livet.
Den miljö en person växer upp i har stor betydelse för vilket beteende hen antar under livet. Detta gäller särskilt barndomen, eftersom barn är extra mottagliga under dessa år. National Institute on Drug Abuse (NIDA) betonar att hemmiljön – framför allt relationen och samspellet med föräldrarna – är den viktigaste påverkansfaktorn för ett barn: familjemedlemmar med alkohol- eller drogberoende ökar sina barns chanser att utveckla liknande beroendeproblem.
Utanför hemmet kan en individ påverkas kraftigt av vänner och skolkamrater. Enligt NIDA utövar tonåringens sociala kamrater och skolvänner det största inflytandet över dennes beteende. Kamrater som konsumerar alkohol kan övertyga andra att prova och uppmuntra till drickvanor, oavsett om tonåringen har en medfödd benägenhet för beroende eller inte. NIDA rapporterar också att svaga skolresultat och bristande sociala färdigheter kan öka risken för alkoholmissbruk.
En individs biologiska grund spelar alltid en avgörande roll för risken att utveckla alkoholberoende. En betydande mängd forskning stödjer uppfattningen att alkoholism går i arv. Tidskrifter som Alcohol Health & Research World (1978), Journal of American Psychology (1988) och Journal of the American Medical Association (1992) presenterar vetenskapliga data som bekräftar genetikens roll: uppskattningsvis 40–60 procent av en individs sårbarhet för beroende bestäms av genetiska faktorer, inklusive genernas uttryck och den yttre miljöns påverkan på detta uttryck. Andra biologiska faktorer är kön, etnicitet och psykisk hälsa, vilka visats innebära en större risk för alkoholmissbruk än för befolkningen i övrigt.
En person kan öka sin egen risk för alkoholberoende oavsett om hen påverkas av gener, miljö eller tidig exponering för alkohol. Många studier belyser konsekvenserna av det första beslutet att dricka alkohol, särskilt studier som använder hjärnavbildning, exempelvis den som publicerades i Science & Practice Perspectives (2007). Beslutet att använda alkohol eller droger är vanligtvis ett frivilligt val, förklarar studien. Men när valet väl har gjorts kan bruket och missbruket försämra personens förmåga till självkontroll. Det beror på att alkohol och droger orsakar fysiska förändringar i de delar av hjärnan som ansvarar för beslutsfattande, omdöme, minne, inlärning och beteende. Denna förändring av hjärnans biokemiska funktion anses bidra till de tvångsmässiga och skadliga beteenden som kännetecknar beroende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online