Missbruksstatistiken i USA är chockerande. Enligt Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA) hade 22 miljoner människor ett problem med missbruk eller beroende år 2006. Alcohol Health & Research World uppskattar att cirka 14 miljoner människor uppfyller kriterierna för alkoholmissbruk. National Survey on Drug Use & Health visar dessutom att kokain är den näst vanligast missbrukade olagliga drogen, efter marijuana.
Är det då möjligt att återhämta sig från ett beroende? Svaret är, klart och tydligt, ja. Med rätt behandling, stöd och engagemang kan människor övervinna både alkohol- och drogberoende och leva ett meningsfullt, drogfritt liv.
En amerikansk regeringsstudie från 2005 visade att efter ett års tillfrisknande från alkoholberoende hade 40 procent av deltagarna övervunnit sitt beroende. Cirka 20 procent slutade dricka helt, medan lika många rapporterade att de drack enstaka gånger utan större återfall.
Det betyder dock inte att ett enstaka glas – eller ett enstaka drogintag – passar alla. För många är total avstinens den enda hållbara vägen framåt. National Institute on Drug Abuse (NIDA) fastslår tydligt att det övergripande målet med behandling av drogberoende är att hjälpa individen att uppnå varaktig avstinens.
Trots att varje individs behov bör bedömas regelbundet har NIDA tagit fram allmänna riktlinjer för behandling. Det första steget i behandlingen av ett drogberoende är avgiftning. Under en period på cirka fem till tio dagar kan patienten få mediciner som lindrar abstinensbesvär såsom darrningar, starkt begär efter drogen, depression och i vissa fall krampanfall. Avgiftning från droger eller alkohol görs bäst på en behandlingsenhet med sluten vård, under överinseende av utbildad medicinsk personal.
Det andra steget i återhämtningen är själva behandlingsinsatsen. Läkemedel kan hjälpa till att förebygga återfall, dämpa begäret efter droger och bidra till att återställa hjärnans kemiska balans. Även om inte alla som genomgår avgiftning fortsätter med vidare drogbehandling rekommenderas detta inte. Enligt NIDA beter sig patienter som avbryter behandlingen i förtid som personer som aldrig fått någon behandling alls – och de löper dessutom betydligt större risk att återfalla.
Substitutionsbehandling, där den beroende personen får en säkrare och kontrollerad dos av ett läkemedel för att hantera abstinensbesvären, har visat sig vara mer effektiv i detta skede av återhämtningen än att helt enkelt sluta tvärt utan stöd.
Ambulant (öppenvård) behandling innebär att man besöker en behandlingsanläggning två till fem dagar i veckan, samtidigt som man bor hemma. Patienterna får tillgång till individuell samtalsterapi, gruppterapi och pedagogiska föreläsningar. Vissa anläggningar erbjuder även mer intensiva insatser, exempelvis kognitiv beteendeterapi (KBT), som hjälper personen att identifiera varför hen använder droger och vilka situationer som fungerar som utlösande faktorer. Familjeterapi kan dessutom hjälpa hela familjen att förstå och hantera beroendet.
Behandlingshem med sluten vård är strukturerade program där patienten bor på anläggningen under hela behandlingstiden. Programmen varierar i längd från 28 dagar upp till 12 månader. Här får personen tillgång till individuell terapi, gruppbehandling, familjeterapi samt program som hjälper hen att återintegreras i samhället och bygga ett drogfritt, produktivt liv.
Oavsett vilken behandlingsform som väljs är det viktigaste steget att faktiskt ta kontakt med vården eller en behandlingsanläggning. Beroende är en sjukdom som sällan går att övervinna på egen hand, men med professionellt stöd är fullständig återhämtning absolut möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online