Alkoholavgiftning är den fysiskt mest krävande fasen av abstinensprocessen. Vanliga biverkningar inkluderar krampanfall, ångest, illamående och kräkningar. Eftersom vissa av dessa symtom kan bli allvarliga förskriver många läkare mediciner under avgiftningen för att minska risken för krampanfall och lindra abstinensbesvären. Dessa läkemedel används dock endast under en kort period, eftersom de kan vara beroendeframkallande vid långvarig användning.
Bensodiazepiner används för att behandla ångest och höja tröskeln för krampanfall hos patienten. Krampanfall är särskilt vanliga bland personer som dricker stora mängder alkohol flera gånger per vecka, samt hos patienter som tidigare misslyckats med sin återhämtning. Läkemedel som Xanax (alprazolam) och Valium (diazepam) höjer kramptröskeln och minskar därmed risken för akuta medicinska komplikationer under avgiftningen.
De har dessutom en lugnande effekt som dämpar ångesten. Eftersom alkohol har en sedrande verkan på kroppen leder ett plötsligt upphörande ofta till kraftig ångest. Bensodiazepiner hjälper också mot sömnlöshet, vilket annars försvårar återhämtningen. Utan tillräcklig sömn ökar både ångest och trötthet, vilket gör abstinensperioden ännu mer påfrestande och frustrerande.
Haldol (haloperidol) är ett antipsykotiskt läkemedel som normalt används vid demens och schizofreni. Personer som återhämtar sig efter kraftigt alkoholbruk löper risk att utveckla alkoholutlöst delirium, även känt som delirium tremens. Tillståndet är vanligare hos patienter som tidigare misslyckats med att sluta dricka. Delirium kan leda till hallucinationer och är kopplat till en hög dödlighet. Haldol bidrar till att minska dödligheten hos patienter med delirium.
Läkemedlet hjälper dessutom till att dämpa suget efter alkohol. Även efter en genomförd avgiftning kan ett starkt begär kvarstå hos vissa patienter, vilket är en vanlig orsak till återfall.
Betablockerare används hos alkoholberoende med samtidig hjärtsjukdom. Under avgiftningen kan hjärtfrekvensen öka, vilket kan leda till hjärtstillestånd hos patienter med högt blodtryck eller kranskärlssjukdom. Betablockerare sänker hjärtfrekvensen och motverkar plötsliga blodtrycksstegringar. Pulsen övervakas noggrant under hela avgiftningsförloppet.
Läkemedel som Dilantin (fenytoin) kan i vissa fall kombineras med betablockerare för att kontrollera biverkningar från det autonoma nervsystemet.
Alkoholavgiftning bör alltid ske under medicinsk övervakning, helst på sjukhus eller inom ramen för ett professionellt behandlingsprogram. Endast en läkare kan bedöma vilka läkemedel som är lämpliga utifrån patientens hälsotillstånd och sjukdomshistoria. Att försöka avbryta ett tungt alkoholberoende utan medicinskt stöd kan vara livsfarligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online