Inom psykiatrin och missbruksvården är det välkänt att personer som missbrukar droger ofta också lider av ett eller flera psykiska tillstånd. En studie från National Institute on Drug Abuse (NIDA), publicerad 2008, tyder på att genetiska varianter kan ligga bakom detta samband. Blandmissbruk innebär att en person blir beroende av i princip alla droger som finns tillgängliga, i stället för att ha en specifik favoritdrog. Studien, som genomfördes på nikotinberoende, identifierade en genvariant som inte bara ökade risken för tungt rökande, utan även var kopplad till nikotinberoende och till sannolikheten att individen inte skulle lyckas sluta röka.
Inom psykisk hälsa och missbruksvård ser yrkesverksamma ofta sambandet mellan emotionellt och kemiskt beroende hos sina patienter. Psykisk ohälsa ökar risken för att en person även utvecklar drogberoende, eftersom droger ofta används för att fly från obehagliga känslor som depression, rädsla och ångest. När en person med psykiska problem börjar använda droger är det vanligt att bruket fortsätter som en form av självmedicinering, vilket i sin tur leder till beroende. Personer med psykisk ohälsa löper dessutom större risk att utveckla blandmissbruk.
Forskarna bakom den ovan nämnda studien fann att varianten som gör rökare mer benägna att bli beroende av nikotin är nära kopplad till nikotinreceptorer i hjärnan. Receptorerna alfa-3 och alfa-5 sitter på ytan av hjärnceller som även binds av nikotin. Studier har visat att samma mekanismer som finns hos nikotinberoende också återfinns hos personer beroende av kokain, metamfetamin och opioider.
Alla beroendeframkallande droger, vare sig det gäller nikotin, kokain, metamfetamin eller receptbelagda läkemedel, tenderar att aktivera produktionen av dopamin, hjärnans belöningssubstans. När hjärnan anpassar sig till obalansen utvecklas tolerans. Tolerans innebär att kroppen kräver allt större mängder av samma substans för att uppnå samma euforiska effekt som tidigare kunde nås med mindre doser. Det är toleransen som skiljer enbart missbruk från verkligt beroende. Eftersom individer kan uppnå önskade effekter med olika droger kan de också utveckla blandmissbruk, alltså bli beroende av vilken drog som helst som ger den eftersträvade verkan.
National Institute on Drug Abuse definierar beroende som en hjärnsjukdom, eftersom drogbruk skapar banor i hjärnan som tidigare inte fanns, banor som ger upphov till tvångsmässiga tendenser och beteenden kopplade till beroendet. Dessa droginducerade hjärnbanor verkar vara gemensamma för allt drogbruk och missbruk, oavsett typ eller klass av substans. Personer med beroendebenägen personlighet eller som lider av psykisk ohälsa innan de börjar använda droger löper större risk att utveckla blandberoende, det vill säga bli beroende av vilken drogtyp de än kan få tag på. Sådana individer är lika beroende av en drog som av en annan. Kort sagt: samma hjärnsjukdom som ligger bakom alla former av drogberoende ligger också bakom blandmissbruk.
Personer med blandmissbruk har ofta en medfödd benägenhet för beroende, via en genvariant i deras hjärnkemi och fysiska sammansättning. De kan också vara predisponerade genom en kemisk obalans som gör att de samtidigt lider av psykisk ohälsa och är mer sårbara för behovet att fly från smärtan av negativa känslor.
Generna får dock inte individen att börja använda droger från början. Om personen aldrig experimenterar med droger kommer han eller hon heller inte att bli beroende. Prevention genom utbildning samt rådgivning till utsatta och informerade grupper om farorna med drogmissbruk och beroende är fortfarande den mest effektiva lösningen på beroendeproblemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online