Missbruk av alkohol och droger medför betydande risker för både ungdomar och samhället i stort. Konsekvenserna omfattar trafikolyckor, riskfyllt sexuellt beteende, ungdomsbrottslighet, sämre skolprestationer samt störningar i den pågående hjärnutvecklingen. Vissa av dessa effekter kan leda till döden eller bestående skador och funktionsnedsättningar. Andra – särskilt de som hindrar hjärnans normala mognad – kan påverka en persons förmåga att resonera och använda sunt omdöme under hela livet.
Siffrorna från USA ger en bild av problemets storlek:
Många viktiga hjärnstrukturer genomgår en stor del av sin tillväxt just under tonåren. Prefrontala cortex, som styr planering, impulskontroll, riskbedömning, konsekvenstänkande och organisering, mognar under denna period. Det limbiska systemet hanterar känslor, drömmar och mål. Lillhjärnan kontrollerar koordination, rörelser, emotionell mognad samt kognition, det vill säga förståelseförmågan. Corpus callosum reglerar signalsubstanser och receptorer i hjärnan och avgör hur snabbt vi kan komma åt information. Hippocampus styr minnesfunktionerna. Alla dessa väsentliga hjärnområden utvecklas främst under tonåren, och ett avbrott i deras utveckling kan få livslånga konsekvenser.
Eftersom tonårshjärnan inte är fullt utvecklad uppstår flera problem för ungdomar och unga vuxna som dricker alkohol. Djurförsök på unga råttor tyder på att berusningsdrickande kan orsaka bestående skador på hjärnans neurokemiska, cellulära, synaptiska och strukturella organisation.
Ungdomar som drabbas av alkoholbruksstörning (AUD) kan få hjärnförändringar som leder till sämre problemlösningsförmåga, svårigheter med verbal och icke-verbal återkallning av information, försämrad visuospatial förmåga samt ett långsammare eller mindre effektivt arbetsminne. AUD omfattar både alkoholanvändning och alkoholberoende.
Alkohol kan också orsaka eller förvärra avvikelser i det frontolimbiska systemet, som hanterar känslomässig reaktivitet. Ett skadat limbiskt system kan delvis förklara sambandet mellan ungdomars drickande och antisocialt beteende, såsom beteendestörningar med ihållande aggressivitet, bristande respekt för sociala normer, dålig självkontroll, sämre beslutsfattande och svagare beteendereglering. Orsakssambandet är dock oklart: det är möjligt att alkoholen orsakar problemen, men det kan också vara så att ungdomar med beteendeproblem redan har ett försvagat limbiskt system, vilket i sin tur ökar risken för missbruk.
Blackouts, alltså alkoholinducerad amnesi där personen inte minns händelser eller sitt beteende, är vanliga bland unga drickare. Det beror delvis på alkoholens påverkan på nervplasticiteten i hippocampus, som är central för bildandet av nya minnen och kan störas av kraftigt drickande.
Ju längre det kraftiga drickandet pågår, desto sämre blir hjärnans förmåga att kompensera för alkoholens störningar. Ju mer en tonåring dricker, desto större är risken för permanenta neuronskador.
Kroniskt och tungt cannabisbruk under tonåren kan också orsaka utvecklingsproblem. Tunga cannabisanvändare tenderar att prestera sämre på tankeuppgifter än jämnåriga utan drogbruk. De har dessutom långsammare psykomotorisk hastighet, sämre komplex uppmärksamhet, svagare verbalt minne och nedsatt planeringsförmåga. Studier antyder att den verbala minnesfunktionen delvis kan återhämta sig inom tre veckor efter upphört bruk, men de komplexa uppmärksamhetsförmågorna återhämtar sig inte.
Forskning visar att de neurologiska konsekvenserna är särskilt uttalade hos flickor. Tonårsflickor som använde cannabis hade signifikant större volym i prefrontala cortex (PFC) jämfört med icke-brukande jämnåriga. Större PFC-volymer kopplas till nedsatt planeringsförmåga, sämre beslutsfattande och kortare uppmärksamhetsspänn vid fokusering på en uppgift.
Ytterligare studier tyder på att både unga män och kvinnor drabbas. Cannabis, särskilt vid överdrivet rökande, kan hämma utvecklingen av myelinskidan som omger hjärncellerna. Myelin fungerar som ett isolerande skydd runt cellerna, liknande isoleringen kring elektriska ledningar. Utan ett väl fungerande myelinskikt kan signaleringen i hjärnan bli långsammare eller försämrad.
Studier på apor tyder på att ecstasy kan skada neuroner permanent. Apor som fick ecstasy hade betydligt lägre serotoninnivåer än kontrollgruppen, vilket tyder på att serotoninernas neuronterminaler förstördes. Skadan var långvarig: sju år efter ecstasybruket hade aporna fortfarande sänkta serotoninvärden, även om en partiell återhämtning hade skett.
Forskning visar också att ungdomar kan vara extra känsliga för beroendeframkallande droger som kokain och amfetaminer – till och med känsligare än nyfödda. I en studie på unga möss fick de som gavs kokain en större ökning av ett protein i striatum. Proteinet, Delta FosB, reglerar genernas aktivitet, och en ökning kan påverka andra hjärnområden och leda till långvariga förändringar.
Eftersom hjärnan fortsätter att utvecklas fram till ungefär 25 års ålder ger varje alkohol- och drogfri år hjärnan ytterligare möjlighet att mogna ordentligt. Att förebygga missbruk och upptäcka det tidigt är därför avgörande. Öppna samtal hemma, tydliga gränser, stöd i skolan och tillgång till professionell hjälp kan göra stor skillnad för att skydda ungas hälsa och deras kognitiva förmågor på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online