Opium är ett starkt beroendeframkallande narkotiskt ämne som utvinns ur vallmofrökapslar. Det kan sväljas, rökas eller injiceras. Med tiden utvecklar användaren en tolerans, vilket innebär att allt större doser krävs för att uppnå samma effekt. Abstinensen är smärtsam, och många fortsätter använda opium enbart för att slippa besvären. Jämfört med andra opiater som heroin och kodein är opium det råaste och minst potenta preparatet, men precis som alla opiatberoenden är ett opiumberoende extremt svårt att övervinna på egen hand och kräver nästan alltid professionell hjälp.
Den första fasen i behandlingen av opiumberoende är avgiftningen, även kallad detox. Där rensas kroppen från drogen och dess fysiska beroende bryts. Helst sker detta så snabbt som möjligt, även om processen ofta pågår i flera dagar. Under avgiftningen kan den beroende drabbas av frossa, hallucinationer, sömnlöshet, diarré, kräkningar samt muskelkramper och kroppslig smärta.
Ibland används metadon för att lindra abstinensbesvären, men eftersom metadon i sig är starkt beroendeframkallande reserveras det normalt för de mest svåra fallen och ges under noggrann medicinsk övervakning.
Även när det fysiska beroendet har läkt finns ett starkt psykologiskt beroende kvar. Personer som behandlas för opiumberoende på behandlingshem genomgår därför ofta intensiv rådgivning i upp till tre månader. 12-stegsprogram är en vanlig metod, där deltagarna arbetar tillsammans i grupp, delar sina erfarenheter och stöttar varandra i att hantera livet som nykter.
Rådgivningen kan också bestå av enskild terapi, exempelvis kognitiv beteendeinriktad behandling, där patienten lär sig identifiera och förändra sina beroendemönster. Den här typen av terapi utgår från att problematiskt beteende styrs av patientens tankar snarare än av yttre omständigheter. Terapeuten hjälper patienten att hitta nya sätt att hantera stress och återkommande problem, samtidigt som den beroende sätter upp framtida mål och får stöd i att nå dem.
Många med opiumberoende behöver extra hjälp för att bygga upp sitt liv igen. Vissa behöver kompletterande utbildning eller yrkesutbildning och certifiering för att kunna få arbete, medan andra har juridiska problem som de inte klarar av på egen hand. En lyckad behandling handlar om att trygga långvarig nykterhet. Den beroende behöver känna kontroll över sitt liv istället för att kännas överväldigad av det som känns omöjligt. 12-stegsprogrammen erbjuder också långsiktigt stöd – både när den tidigare brukaren hamnar i miljöer som liknar dem under brukstiden och som akut insats när suget efter drogen blir starkt.
Vissa läkare förskriver läkemedel som naltrexon för att minska risken för återfall. Den behandlingen används oftast för personer som har återfallit tidigare. Antidepressiva läkemedel kan också ingå i den långsiktiga vården. Hos vissa patienter kan obehandlad depression ha legat bakom beroendet från början, medan andra behöver hjälp att hantera den kraftiga ångest som kan uppstå när man för första gången lever helt utan droger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online