Framsteg inom diagnostiska metoder och tester har bidragit till att belysa sensoriska och motoriska svårigheter hos spädbarn, barn och vuxna. Problemen, som ofta kopplas till autism och andra neuropsykiatriska och utvecklingsrelaterade tillstånd, gäller fin- och grovmotorik samt den sensoriska bearbetning som ligger till grund för kroppens motoriska svar. Dessa svårigheter kan ha neurologiska orsaker.
Att regelbundet testa och följa upp barnets sensoriska och motoriska utveckling är en viktig del av att säkerställa en god utveckling och kunna sätta in rätt stöd i tid.
Farhågor om motorisk utveckling väcks ofta när man ser ett barn utföra sina dagliga sysslor. Barn som verkar sakna koordination, eller som framstår som överkänsliga för sensoriska intryck som beröring, höga ljud och trånga rum, kan visa tecken på någon form av utvecklingsavvikelse. Notera hur barnet rör sig, leker och reagerar i olika miljöer.
Det är ofta lärare eller annan personal i skolan och förskolan som först lägger märke till problem med den sensoriska utvecklingen. Ett barn som klarar vanliga hörsel- och synTester normalt kan ändå ha mer svårupptäckta svårigheter med sinnesbearbetningen. Som förälder bör du tveklöst följa upp dina egna observationer genom att fråga andra vuxna som spenderar mycket tid med barnet.
Ta upp dina farhågor med barnets barnläkare så snart de uppstår. Barnläkaren kan remittera barnet vidare till en arbetsterapeut eller en specialist inom barnutveckling. Dessa yrkesverksamma inleder ofta med samma arbetsmetoder: observation av barnet och samtal med människorna i dess närhet.
Under utredningen observeras barnet när det utför finmotoriska uppgifter som att skriva och rita, härmar gester samt svarar på ljud- och känselstimulering. Grovmotoriken bedöms ofta genom hinderbanor och rörelseövningar. Subtila sensomotoriska svårigheter blir sällan tydliga förrän barnet är några år äldre. SIPT, Sensory Integration Praxis Test, är ett test som riktar sig specifikt till barn i åldern 4 till 10 år.
Många skolor och kommuner erbjuder arbetsterapi till barn som bedöms behöva det. Barnet träffar då terapeuten enligt ett upplagt schema, och terapeuten kan även föreslå praktiska anpassningar i skolmiljön. Barn med sensomotoriska svårigheter tenderar att undvika aktiviteter som känns besvärliga eller stressande.
För föräldrar gör en ökad förståelse för de bakomliggande orsakerna till sensomotoriska problem det lättare att anpassa vardagen, acceptera barnets behov och följa de behandlingsalternativ som kan förbättra barnets motoriska funktion och livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online