Droppfot och skada på peroneusnerven – symtom, orsaker och behandling

Peroneusnerven, som löper längs utsidan av knäets nedre del, har en avgörande funktion för en persons rörlighet. Nerven överför impulser till och från tre områden: underbenet, foten och tårna. Om nerven skadas försvagas musklerna i underben och fot, vilket gör att personen inte kan lyfta foten uppåt – ett tillstånd som ofta kallas droppfot.

Vad är droppfot?

Droppfot är inte en sjukdom i sig, utan ett symtom på ett underliggande problem, oftast en neuromuskulär störning. Beroende på orsaken kan tillståndet vara antingen tillfälligt eller permanent. Droppfot orsakas i de flesta fall av en skada på peroneusnerven. Det finns många olika typer av skador som kan drabba nerven – de vanligaste är:

• Diskbråck som ger kompression på nerven
• Stroke
• Tumör i närheten av nerven
• Krosskada eller annat direkt trauma

Vanliga symtom

Det vanligaste symtomet på droppfot är oförmågan att lyfta foten i ankeln. Mer specifikt kan en person med droppfot ha svårt att böja tårna upp mot kroppen, eller i svårare fall inte kunna röra foten i ankeln varken inåt eller utåt. När denna funktionsförlust inträffar upplevs ofta även smärta, svaghet och domningar, samt en stickande eller pirrande känsla.

Eftersom nervfunktionen är nedsatt tenderar personer med droppfot att släpa efter den drabbade foten eller tårna när de går, vilket ökar risken för snubbel och fall.

Orsaker

Även om skada på peroneusnerven är den vanligaste orsaken till droppfot finns det andra möjliga orsaker. Tillståndet kan exempelvis bero på en skada på ischiasnerven, som är kroppens största nerv och har sitt ursprung i nervnätverket i ländryggen.

Droppfot är oftast ett tecken på ett nervproblem, men det kan även orsakas av muskelskador, nerv- och muskelsjukdomar, vissa sjukdomar i centrala nervsystemet samt reaktioner på läkemedel. Cellgiftsmedel och vissa läkemedel mot multipel skleros kan exempelvis ha en kraftigt toxisk effekt på kroppen och därmed bidra till tillståndet.

När ska man söka vård?

Kontakta vården om du inte kan lyfta foten eller om du märker att du släpar efter foten när du går. En läkare gör en fullständig fysisk undersökning och går noggrant igenom din sjukhistoria. Läkaren vill dessutom ofta observera fotens och benets rörelser för att kunna fastställa diagnosen. I vissa fall remitteras patienten till en neurolog för vidare utredning och tester.

Behandling

Behandlingen beror på hur skadan uppstod samt hur allvarlig den är. Vanliga åtgärder inkluderar:

• Skena eller ortos: Många får en ankel-fot-ortos eller ett stöd som placeras i skon och hjälper till att stabilisera fot och ankel.
• Fysioterapi: Träning rekommenderas ofta för att bibehålla rörlighet och muskelstyrka.
• Kirurgi: I vissa fall kan en operation åtgärda det underliggande problemet, till exempel genom att reparera en skadad nerv eller ta bort en disk vid diskbråck.

Droppfot är ett komplext tillstånd eftersom orsakerna kan vara så många olika. Därför är det bästa första steget alltid att rådfråga en medicinsk expert för rätt diagnos och individanpassad behandling.