Hur cerebral pares påverkar de kognitiva förmågorna

Cerebral pares är ett tillstånd som utvecklas till följd av en skada på hjärnan, oftast under förlossningen eller i spädbarnsåldern. Eftersom hjärnans motoriska centra skadas vid cerebral pares fungerar vissa muskler och nerver inte korrekt. Tillståndet är inte progressivt, men sekundära besvär med nerver och muskler kan förvärras med tiden. Utöver de motoriska symtomen kan vissa personer också drabbas av nedsatta kognitiva förmågor.

Påverkade kognitiva förmågor

Kognitiva förmågor avser hjärnans tankeprocesser och dess förmåga att ta tillvara information. De vanligaste kognitiva funktionerna som påverkas är uppmärksamhet, inlärning, problemlösning och beslutsfattande. Problem med tal och språk kan också förekomma.

Förlust av dessa förmågor kan göra det svårt att minnas information och lära in ny kunskap, särskilt i en lärmiljö. Tänkandet kan kännas ansträngt, vilket gör att det tar längre tid att bearbeta ny information. Tankar och idéer som man tidigare hanterade utan problem kanske inte längre känns igen. Inlärningsförmågan kan variera – en bra dag kan följas av en sämre dag – och vid trötthet går tankeprocesserna ofta ännu långsammare.

Har man dessutom problem med hörsel eller syn kan detta försvåra inlärningen ytterligare och göra den kognitiva funktionsnedsättningen ännu mer uttalad.

Att hantera nedsatta kognitiva förmågor

Det finns flera olika terapiformer som kan gynna personer med cerebral pares och kognitiva funktionsnedsättningar.

En metod är hyperbar syrgasterapi (HBOT), där syre används på hög trycknivå för att öka syresättningen i hjärnan. En behandling i tryckkammaren varar typiskt 90 till 120 minuter. Resultaten av HBOT hos patienter med cerebral pares är dock svåra att förutsäga och den vetenskapliga evidensen är begränsad.

Musikterapi har också visat sig kunna stödja kognitiva förmågor vid cerebral pares. Genom aktivt deltagande i terapin tränas hjärnområden som kan ha skadats, vilket kan hjälpa till med bland annat att minnas och bearbeta information.

Andra terapier som kan stärka de kognitiva förmågorna är arbetsterapi, som hjälper till att uppnå större självständighet samt förbättra tänkande och förståelse. Fysioterapi samt tal- och språkterapi kan hjälpa vid muskelspasticitet – särskilt tal- och språkterapin gör det möjligt att artikulera tydligare och förmedla sina tankar mer begripligt.

Ofta krävs kontinuerlig behandling, vilket innebär att terapin behöver pågå under lång tid och anpassas efter individens behov.