Ryggradsfusionsstörningar är en grupp tillstånd som kännetecknas av att två eller flera kotor i ryggraden växer ihop på ett onormalt sätt. Normalt skiljs kotorna åt av mellankotskivor, som fungerar som stötdämpare och gör att ryggen kan böjas och röra sig fritt. När kotorna sammanväxer blir det drabbade området stelt och rörligheten minskar, vilket kan ge upphov till en rad besvär som ryggsmärtor, stelhet, nervskador och neurologiska problem.
Ankyloserande spondylit, även kallad Bechterews sjukdom, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar ryggraden och sakroiliaklederna. Den långvariga inflammationen leder med tiden till att kotorna växer ihop, vilket gör ryggraden stel och mindre rörlig.
DISH kännetecknas av att beniga utväxter bildas längs ryggradens framsida och på andra delar av skelettet. Dessa förbenade vävnader kan medföra att kotor växer samman och orsaka betydande stelhet, särskilt i bröstryggen.
Vid lumbal spinal stenos smalnar ryggmärgskanalen i nedre delen av ryggen av. Detta beror ofta på benutväxter, diskbråck eller förtjockade ligament som trycker mot ryggmärgen och nerverötterna. Ryggradsfusionskirurgi kan övervägas för att skapa mer utrymme i kanalen och lindra trycket på nerverna.
Spondylolistes innebär att en kota glider ur sitt normala läge, vanligtvis framåt, och hamnar ovanpå kotan under. I svåra fall kan ryggradsfusionskirurgi behövas för att stabilisera ryggraden och förhindra ytterligare glidning.
Denna form av spondylolistes orsakas av det naturliga slitage som ryggraden utsätts för under åren. Slitet gör att kotorna försvagas och förskjuts från sin plats. Fusionskirurgi kan bli nödvändig för att lindra smärta och återställa stabiliteten.
Tillståndet innebär att bestående eller nya smärtor kvarstår efter en ryggoperation. I vissa fall kan en revideringsoperation med ryggradsfusion behövas för att åtgärda de kvarvarande problemen.
Postlaminektomisyndrom kan utvecklas efter en laminektomi, ett kirurgiskt ingrepp där en del av benet som skyddar ryggmärgen tas bort. Det kan leda till instabilitet i ryggraden, vilket ibland kräver ytterligare kirurgi med spinal fusion.
Behandlingen av ryggradsfusionsstörningar anpassas efter varje patients specifika tillstånd. Konservativa metoder som fysioterapi, smärtlindrande läkemedel och livsstilsförändringar prövas ofta först. Om dessa inte räcker till kan kirurgiska ingrepp, exempelvis ryggradsfusionskirurgi, bli aktuella för att stabilisera ryggraden, lindra smärta och förbättra livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online