Cerebral pares (CP) är en neurologisk sjukdom som skadar hjärnans motoriska kontrollcentra och leder till betydande fysisk funktionsnedsättning. Tillståndet kan uppstå under graviditeten, i samband med förlossningen eller under tidig barndom – och i mycket sällsynta fall även i vuxen ålder. Sjukgymnastik (fysioterapi) är den behandlingsform som oftast rekommenderas för att hjälpa patienten återfå sitt funktionella oberoende. För att behandlingen ska ge resultat behöver den fortgå under hela barnets uppväxt- och utvecklingsår.
Sjukgymnastik, som idag även kallas fysioterapi, är en behandlingsform som syftar till att återställa en persons fulla rörelse- och funktionsförmåga när den har försämrats till följd av skada, sjukdom, åldrande eller andra yttre faktorer. Området omfattar bred kunskap men är indelat i olika specialiteter. Neurologisk fysioterapi är den gren som fokuserar på att rehabilitera nedsättningar orsakade av neurologiska sjukdomar. Eftersom fysioterapeuter som behandlar cerebral pares ofta arbetar med små barn krävs dessutom specialistkompetens inom pediatrisk fysioterapi.
Inom medicinen beskrivs den neurologiska utvecklingen som hierarkisk. Det innebär att funktioner på lägre nivå måste utvecklas först, innan funktioner på högre nivå kan etableras – och att korrigering av de grundläggande funktionerna påverkar återhämtningen av de mer komplexa. Reflexer, som knäreflexen, räknas exempelvis som funktioner på låg nivå. Eventuella nedsättningar inom detta område måste därför åtgärdas innan högre motoriska färdigheter, som att gå, kan utvecklas på ett gott sätt. Detta är den teoretiska grunden för att använda sjukgymnastik vid behandling av cerebral pares och andra neurologiska sjukdomar.
Bobath-behandling är en av de viktigaste principerna inom sjukgymnastisk behandling av cerebral pares och kallas även neurodevelopmentell terapi (NDT). Metoden är uppkallad efter det äkta par som utvecklade den: Berta Bobath, sjukgymnast, och Karel Bobath, psykiater och neurofysiolog. Konceptet bygger på hjärnans förmåga att återhämta sig efter skada. Behandlingen innebär en noggrant avvägd stimulans av patientens centrala nervsystem och muskulatur, vilket gör att patienten successivt bygger upp och förstärker sina egna sensomotoriska förmågor.
Sjukgymnastiska träningsprogram består till största delen av fysiska övningar med fokus på utsträckning, positionering och styrka. Barn med cerebral pares har ofta stela eller spända muskler. Stretchövningar hjälper till att hålla muskulaturen mjuk och ökar rörligheten. Positionsövningar används för att balansera muskeltonus och ytterligare förbättra rörelseförmågan. Vid dessa övningar kan skenor, abduktionskuddar, knästöd och andra fixerande hjälpmedel användas för att hålla barnet i rätt korrigerande position. Styrketräningen delas upp i specifika övningar som riktar sig mot särskilda muskelgrupper – ofta står benens och armarnas muskler i fokus.
Andra funktionsnedsättningar som orsakas av cerebral pares behöver också behandlas med kompletterande metoder. Arbetsterapi kombineras ofta med sjukgymnastik, eftersom arbetsterapin fokuserar på finmotorik och aktiviteter i vardagen, som att klä på sig, bada och gå på toaletten. Tal- och språkträning är en annan vanlig samtidig behandling. Den riktar sig mot svårigheter med artikulation samt ätande och drickande, som beror på nedsatt kontroll av de nerver och muskler som styr mun och ansikte.
Tidigt insatt och kontinuerlig sjukgymnastik spelar en avgörande roll för barn med cerebral pares. Genom en kombination av stretch, positionering, styrketräning och kompletterande insatser som arbetsterapi och talträning kan barnet uppnå större självständighet och en bättre livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online