Terapi vid neuropati efter stroke – behandling av central post-stroke-smärta

Central post-stroke-smärta (CPSP), även kallad talamiskt smärtsyndrom, är en form av neuropati, det vill säga nervsmärta, som uppstår när en del av det centrala nervsystemet skadas. CPSP utvecklas ofta efter en stroke eller cerebrovaskulär skada.

Symtom och presentation

Symtom på CPSP kan utvecklas dagar eller till och med år efter en stroke. Lättare symtom rapporteras av cirka hälften av alla strokepatienter. Fullt utvecklad CPSP är dock betydligt ovanligare och förekommer oftare när högra hjärnhalvan är drabbad.

Patienten upplever smärta i armar, ben och bål på samma sida som strokeattacken, eller i ansiktet. Smärtan beskrivs som molande, djupt brännande, kliande, som att huden kryper, eller som ett stickande "myrkryps"-känsla. Intensiteten varierar kraftigt och kan öka eller minska i takt med temperatur, rörelser eller andra fysiska faktorer. I svåra fall kan även lätt beröring – till exempel kläder mot huden – utlösa smärtsamma reaktioner. Smärtan är kronisk och genomgripande.

Läkemedelsbehandling

Neuropati behandlas ofta med receptbelagda läkemedel, men de flesta medföljs av biverkningar. Amitriptylin, gabapentin och pregabalin ger den bästa smärtlindringen med minst biverkningar. Andra läkemedel kan också användas med varierande resultat, bland annat antiepileptika, antidepressiva och antiarytmika.

CPSP är svårt att behandla och svarar ofta inte bra på medicinering. Många patienter behöver pröva flera olika preparat innan de hittar ett som fungerar. I vissa svåra fall kan intravenös behandling med lidokain ge lindring.

Kirurgisk behandling

Flera kirurgiska ingrepp kan prövas vid CPSP, bland annat djup hjärnstimulering och stimulering av motorbarken. Båda metoderna har cirka 50 procent framgångsfrekvens. Vilken behandling som väljs beror på typen av underliggande strokeskada. Läkare använder MR, röntgen eller datortomografi för att bedöma vilken kirurgisk åtgärd som sannolikt ger bäst chans till smärtlindring.

Psykologisk behandling

Eftersom neuropatisk smärta är kronisk och ofta funktionsnedsättande kan psykologisk behandling vara till stor nytta. För patienter med svår, obehandlad kronisk smärta är självmord en allvarlig risk, vilket gör psykosocialt stöd extra viktigt.

Terapin fokuserar vanligtvis på att identifiera utlösande faktorer som startar eller förvärrar smärtan. Detta kan handla om rörelse, förändrade aktivitetsnivåer, träning, väderomslag, stress, ilska, sorg – eller till och med en närståendes beröring. Enkla ting som gäspningar, nysningar eller vibrationer från en bil i rörelse kan också trigga igång neuropatin.

Avslappningsövningar, yoga, meditation och hypnos rekommenderas ibland som komplement för att hjälpa patienten att hantera sin smärta i vardagen.