Vad är CNS-depression? Symptom, orsaker och risker

CNS-depression innebär att kroppens centrala nervsystem saktas ner. Det kan leda till långsammare andning och hjärtslag, vilket i sin tur kan resultera i koma eller till och med döden. CNS-depression uppstår oftast genom användning av läkemedel som kallas CNS-depressiva. Under läkares överinseende och i kontrollerade situationer har CNS-depressiva ett medicinskt värde, men de är också vanliga droger vid missbruk. CNS-depression är en vanlig dödsorsak vid drogöverdos.

Symptom på CNS-depression

Tecken på CNS-depression inkluderar dåsighet, långsammare hjärtrytm, nedsatt motorik, långsammare andning, sluddrigt tal, oklart tänkande och suddig syn. Symptomen liknar tecknen på alkoholberusning – och det är ingen slump, eftersom alkohol i sig är ett CNS-depressivt ämne.

Medicinsk användning

Ibland finns det ett medicinskt värde i att få det centrala nervsystemet att lugna ner sig. Läkare behandlar ofta ångest eller sömnstörningar genom att förskriva barbiturater som Nembutal eller bensodiazepiner som Valium och Xanax.

CNS-depressiva förekommer även, i relativt låga doser, i receptfria förkylningsmediciner.

Icke-medicinsk CNS-depression

CNS-depressiva inkluderar alkohol, opiater, smärtstillande mediciner och andra vanliga missbruksdroger. Dessa är farliga i sig själva men dubbelt så farliga när de kombineras. Att dricka alkohol samtidigt som man använder CNS-depressiva (även med recept) kan leda till koma eller döden, liksom att använda CNS-depressiva utan recept eller på ett sätt som inte överensstämmer med läkarens anvisningar.

Effekter på hjärnan

CNS-depressiva saktar ner hjärnan genom att öka aktiviteten hos ett kemiskt ämne som kallas gammaaminosmörsyra (GABA). GABA är en signalsubstans, ett kemiskt ämne som hjälper hjärncellerna att kommunicera med varandra. Eftersom GABA har en dämpande effekt på hjärnan gör ökad GABA-aktivitet att hjärnan arbetar långsammare.

Risk för beroende

CNS-depressiva kan vara farliga eftersom kroppen med tiden utvecklar tolerans mot dem. Patienter börjar ofta med en liten dos, men behöver snart ta större mängder för att uppnå samma effekt. Detta kan skapa ett långvarigt beroende och abstinenssymtom – alltså ett verkligt drogberoende. Läkare kan ingripa genom att justera dosen, byta preparat eller ändra behandlingsplanen.