Araknoidcystor är godartade vätskefyllda säckar som bildas på spindelhinnan (arachnoidea), den tunna hinnan som omger hjärnan och ryggmärgen. De innehåller normalt klar och färglös likvor (cerebrospinalvätska), men i sällsynta fall kan de vara fyllda med en gulaktig vätska. De flesta araknoidcystor uppkommer som en medfödd avvikelse, men de kan också orsakas av en tumör eller av sammanväxningar till följd av en blödning, leptomeningit eller en operation.
Diagnosen ställs idag med moderna bilddiagnostiska metoder. Nedan följer de viktigaste stegen för att diagnostisera araknoidcystor.
Magnetkameraundersökning (MRI) är den diagnostiska metod som föredras för att identifiera en araknoidcysta. Med MR kan man exakt bestämma cystans läge, storlek och form i förhållande till hjärnan eller ryggmärgen. Om en MR inte ger något entydigt svar kan myelografi eller CT-myelografi användas som värdefulla alternativ.
Kraniell ultrasonografi kan användas för att upptäcka och karakterisera cystor hos patienter under ett års ålder. Ultraljud är icke-invasivt och effektivt, även om araknoidcystor är relativt ovanliga hos spädbarn.
En MR-undersökning med diffusionsviktade bilder (DWI) används för att skilja araknoidcystor från epidermoidcystor. Epidermoidcystor har vanligtvis en högre signal, men diagnosen kan bli svårare om cystan innehåller proteinhaltig vätska, exempelvis blod. FLAIR-teknik (Fluid-Attenuated Inversion Recovery) visar ingen signal från likvoren, vilket gör det lättare att identifiera araknoidcystor.
Det är viktigt att skilja mellan en araknoidcysta och en stor cisterna magna. En araknoidcysta kan ge massverkan och förskjuta lillhjärnan och vermis, medan en cisterna magna normalt inte gör det.
Araknoidcystor upptäcks ibland oväntat i samband med en datortomografi (CT). Detta är inte ovanligt hos asymtomatiska patienter, och i sådana fall behövs ingen ytterligare utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online