1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Trichotillomani: Diagnos, sjukdomsförlopp och evidensbaserade behandlingar

Trichotillomani (hårtrångsstörning) klassificeras under Tvångssyndrom och relaterade störningar i DSM-5. Det innebär återkommande dräkt av egna hårstrån resulterande i märkbar hårförlust, åtföljd av signifikant lidande eller funktionsnedsättning.

DSM-5 diagnostiska kriterier

  1. Återkommande dräkt av egna hår, resulterande i hårförlust.
  2. Återkommande försök att minska eller sluta dräkta.
  3. Kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i socialt, yrkesmässigt, eller andra viktiga områden.
  4. Inte tillskrivbart annan medicinsk tillstånd (t.ex. dermatologisk sjukdom, alopecia areata).
  5. Inte bättre förklarat av annan psykisk störning (t.ex. body dysmorphic disorder, psykos).

Kliniska drag

  • Vanliga platser: Hårbotten (mest frekvent), ögonbryn, ögonfransar, pubis, perirektalt, skägg, extremiteter.
  • Dräktstilar: Fokuserad (ritualistisk, spänningslindring) versus automatisk (omedveten, under sedentära aktiviteter).
  • Associerade beteenden: Undersöka hårroten, äta roten (trichofagi, kan leda till trichobezoarer), taktila ritualer.
  • Komorbiditet: OCD, ångestsyndrom, depression, andra kropps-fokuserade repetitiva beteenden (hudtrång, nagelbett), ticsyndrom.

Sjukdomsförlopp och prognos

  • Debut: Typiskt barndom eller tonårsår (topp 10–13 år), men kan börja vid vilken ålder som helst.
  • Förlopp: Kronisk, vågvis; kan fortsätta livslångt utan behandling.
  • Spontan remission: Sällsynt hos vuxna; vanligare hos små barn.
  • Sämre prognostiska faktorer: Tidigare debut, längre varaktighet, komorbid OCD, automatisk dräktstil.

Evidensbaserad behandling

Första linje: Kognitiv beteendeterapi (KBT)

  • Habit Reversal Training (HRT): Kärnkomponent – medvetenhetsträning, motverksåtgärd (t.ex. handklamning), socialt stöd, och stimuluskontroll.
  • Comprehensive Behavioral (ComB) modell: Bedömer SCAMP-domäner (Sensorisk, Kognitiv, Affektiv, Motorisk, Plats) för att skräddarsy interventioner.
  • Acceptance & Commitment Therapy (ACT): Bygger psykologisk flexibilitet och urge-surfing färdigheter.
  • DBT färdigheter: Stressuthållighet och emotionsreglering moduler.

Farmakoterapi (Adjunktiv eller monoterapi om KBT otillgänglig)

  • N-acetylcystein (NAC): 1200–2400 mg/dag; starkast RCT-evidens för att minska dräktdrift och dräkt (glutamatmodulering).
  • SSRI: Fluoxetin, sertralin – måttlig nytta; främst användbara för komorbid ångest/depression.
  • Klomipramin: Trizykliskt med serotonerg effekt; viss stödjande evidens.
  • Olanzapin: Lågdos; begränsad RCT-data.
  • Naltrexon: Opioidantagonist; fallrapporter för trichofagi.

Självhanteringsstrategier

  • Barriärmetoder: handskar, hattar, bandage, texturerade fidgets.
  • Stimuluskontroll: ta bort speglar, ändra belysning, undvik "dräktstationer".
  • Stresshantering: mindfulness, progressiv muskelavslappning.
  • Hårvård: balsamer, hårbottenmassage för att minska sensoriska utlösare.
  • Stödgrupper: TLC Foundation for BFRBs (bfrb.org).

När du ska remittera

Allvarlig hårförlust, trichobezoar (buksmärta, illamående), signifikant funktionsnedsättning, komorbid psykos, eller behandlingsresistent efter 12–16 KBT-sessioner.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online