Behandling av icke-kommunicerande hydrocefalus innebär nästan alltid ett kirurgiskt ingrepp som skapar en ny väg för cerebrospinalvätskan (ryggmärgsvätskan) att strömma genom, vilket lindrar trycket på hjärnan. Vid denna form av hydrocefalus blockeras vätskeflödet någonstans inom ventrikelsystemet, vilket gör att vätskan ansamlas och trycket stiger. Här är en översikt över de vanligaste kirurgiska behandlingsmetoderna.
ETV är ofta den föredragna behandlingsmetoden vid icke-kommunicerande hydrocefalus. Ingreppet innebär att man gör ett litet hål i golvet på tredje ventrikeln, ett av hjärnans vätskefyllda hålrum. Detta gör att ryggmärgsvätskan kan strömma direkt från ventriklarna ut i subaraknoidalrummet och därmed kringgå den blockerade passagen.
Så går ingreppet till: ETV utförs med hjälp av ett endoskop – en liten, flexibel kamera som förs in genom ett minimalt snitt i skallen. Neurokirurgen använder endoskopet för att se ventriklarna och skapa öppningen i tredje ventikelns golv.
Fördelar: Metoden är minimalinvasiv, har en relativt hög framgångsfrekvens och medför färre komplikationer än många andra kirurgiska alternativ. Dessutom undviker patienten ett främmande material i kroppen, vilket eliminerar risken för shuntdysfunktion.
En ventrikuloperitoneal shunt är en annan vanlig och välbeprövad behandling. Ingreppet innebär att en tunn, flexibel slang placeras för att dränera ryggmärgsvätskan från ventriklarna och leda om den till bukhålan, där vätskan sedan absorberas av kroppen.
Så går ingreppet till: Slangens ena ände förs in i ventriklarna genom ett litet snitt i skallen. Den andra änden tunnelleras under huten ner längs kroppen och placeras i bukhålan. En envägsventil i shuntsystemet reglerar flödet av vätska så att rätt tryck upprätthålls i hjärnan.
Fördelar: VP-shunten ger effektiv långsiktig kontroll av hydrocefalus och kan justeras eller revideras vid behov. Moderna ventiler kan även vara tryckreglerbara, vilket ger individanpassad behandling.
Denna metod används ibland när icke-kommunicerande hydrocefalus orsakas av en överproduktion av ryggmärgsvätska. Ingreppet innebär att plexus choroideus – de körtelliknande strukturerna i ventriklarna som producerar vätskan – förbränns med värme (kauteriseras).
Så går ingreppet till: CPC kan utföras i samband med en ETV eller som ett separat ingrepp. Neurokirurgen använder ett endoskop för att nå plexus choroideus och behandla det med ett elektriskt instrument.
Fördelar: Metoden kan minska produktionen av ryggmärgsvätska och därmed lindra trycket på hjärnan. Kombinationen ETV-CPC har visat goda resultat, särskilt hos barn.
Val av kirurgisk metod beror på flera faktorer, bland annat vad som ligger bakom blockeringen, patientens ålder och allmänna hälsotillstånd samt neurokirurgens erfarenhet och specialistkompetens. Oavsett vilken metod som används krävs regelbundna kontroller och långsiktig uppföljning för att säkerställa att behandlingen fungerar och för att i tid upptäcka eventuella komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online