Hydronefros – definition, orsaker och behandling

Hydronefros är ett relativt vanligt tillstånd hos foster och spädbarn som innebär att urinflödet blockeras någonstans längs urinvägarna, vilket gör att urinen samlas upp och njurbäckenet vidgas. Trots att det kan låta allvarligt är tillståndet i de flesta fall lätt att behandla, och prognosen är ofta god.

Grundläggande om urinsystemet

För att förstå hydronefros är det bra att känna till hur urinsystemet fungerar. Det består av fyra huvuddelar: njurarna, urinblåsan, urinledarna och urinröret. Urinen bildas i njurarna, transporteras ner till urinblåsan via urinledarna och töms sedan kroppen genom urinröret vid vattenlåtning. Om något ställe längs denna väg blir blockerat eller förträngt kan urinen inte rinna fritt, vilket leder till hydronefros.

Vem drabbas?

Pojkar drabbas fyra till fem gånger oftare än flickor. Under de senaste decennierna har ökad medvetenhet om tillståndet gjort att betydligt fler fall upptäcks redan under graviditeten, vilket möjliggör tidigare uppföljning och snabbare behandling än tidigare.

Så ställs diagnosen

Hydronefros upptäcks oftast i samband med den rutinmässiga ultraljudsundersökningen under graviditeten, när läkaren ser att njurbäckenet är vidgat hos fostret. När diagnosen är ställd inleds en utredning för att ta reda på var blockeringen sitter och vad som orsakar den. Efter födseln görs vanligtvis upprepande ultraljudsundersökningar för att följa tillståndets utveckling över tid.

Svårighetsgrad och behandling

Hydronefros graderas efter svårighetsgrad på en skala från 1 till 4:

• Grad 1–3 (lindrig till måttlig): Barnet följs vanligtvis med regelbundna kontroller och ultraljud, eftersom tillståndet i många fall går tillbaka av sig självt i takt med att barnet växer.
• Grad 4 (svår): Behovet av kirurgisk behandling är större, och operation kan bli aktuell för att åtgärda blockeringen och skydda njurfunktionen.

Vanliga orsaker

Två vanliga orsaker till hydronefros är:

• Vesikoureteral reflux: Urinen pressas baklänges upp genom urinledaren mot njuren i stället för att flöda nedåt.
• Förträngning i ureteropelviska övergången: Urinledaren är böjd eller onormalt smal just där den ansluter till njuren, vilket hindrar urinen från att passera.

Varför vissa barn föds med dessa avvikelser är dock fortfarande okänt. Med modern diagnostik och god uppföljning kan dock de flesta barn med hydronefros leva ett helt normalt liv utan bestående njurskador.