Ödem är ett av de vanligaste besvären i samband med njursjukdom. Det uppstår när vätska samlas i kroppens vävnader och ger upphov till svullnad. Ödem kan orsaka betydande obehag, men det kan också vara ett tidigt varningstecken på att njurfunktionen är nedsatt. Därför är det viktigt att förstå hur ödem hänger samman med njurarnas arbete och vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Ödem orsakas av att små blodkärl i kroppen läcker vätska ut i den omgivande vävnaden. Njurens reaktion på detta är att behålla vatten och natrium. När detta händer får blodkärlen en signal från hjärnan om att det finns överskottsvätska i kroppen, vilket gör att kärlen släpper ut ännu mer vätska. En ond cirkel tar sin början och snart fångas vätskan i kroppens vävnader, vilket resulterar i synbar svullnad.
Ödem kan uppstå var som helst i kroppen, men de vanligaste områdena är händer, armar, fötter, ben, bröst och ansikte. Många märker det först på morgonen, exempelvis som svullna ögonlock eller avtryck efter strumpor runt anklarna.
De vanligaste orsakerna till ödem vid njursjukdom är en nedsatt njurfunktion eller en kraftig förlust av protein via urinen. Nedsatt njurfunktion kan bero på många olika faktorer, bland annat medfödda missbildningar av njurarna, blockeringar orsakade av cancer, godartade tumörer eller ärrvävnad, samt funktionsnedsättning till följd av kronisk sjukdom.
När ödem orsakas av förlust av protein i urinen kallas tillståndet nefrotiskt syndrom. Syndromet leder till en minskning av albumin, ett viktigt protein som hjälper till att hålla kvar vätska i blodbanorna. Njurarna får då signalen att kroppens blodvolym är för låg, vilket utlöser ett försök att behålla salt för att bygga upp volymen igen. Resultatet blir att överskottsvätska lagras i vävnaderna och orsakar svullnad.
Vissa fall av ödem orsakat av njursjukdom ger inte mycket mer än lokalt obehag och en tillfällig förändring av kroppens konturer. Men ödem kan också medföra biverkningar som stör vardagen eller leder till ytterligare medicinska problem.
Ödem i benen kan påverka gångförmågan och göra rörelse besvärlig. Huden över de svullna områdena kan bli stram, kliande och öm. Svullna extremiteter kan också kännas stela och tunga.
Utöver det fysiska obehaget kan flera medicinska komplikationer uppstå. Svullnaden kan försämra blodcirkulationen och göra att artärer och vener förlorar en del av sin flexibilitet och elasticitet. Muskler och leder kan bli stela och svårare att använda. Ödem ökar även risken för hudproblem, eftersom utspänd hud lättare spricker och kan utveckla sår, så kallade ulcerationer.
Behandlingen av ödem sker oftast i flera steg och anpassas efter orsak och svårighetsgrad. Patienter rekommenderas ofta att minska sitt saltintag i kosten, eftersom salt bidrar till vätskeretention. Läkaren kan också förskriva diuretika, så kallade vätskedrivande läkemedel, som hjälper kroppen att göra sig av med den vätska som hålls kvar.
Beroende på var ödemet sitter och hur allvarligt det är kan kompressionsstrumpor också användas. Dessa hjälper till att förhindra att vätska samlas i extremiteterna genom att öka trycket i vävnaderna och stötta blodcirkulationen.
En annan enkel metod är att höja de drabbade extremiteterna över hjärtnivå flera gånger om dagen, cirka 30 minuter åt gången. Enligt Mayo Clinic är detta en effektiv åtgärd vid lindrigt ödem, men den kan ha begränsad effekt vid måttligt till svårt ödem.
Lungödem, ett tillstånd där vätska samlas i lungorna, kan utvecklas snabbt och vara livshotande. Det är ovanligt vid njursjukdom, men det kan förekomma. Symtom på lungödem inkluderar andnöd, yrsel och skarpa bröstsmärtor. Upplever du dessa symtom bör du omedelbart söka akut vård.
Du bör även kontakta din läkare om dina ödemsymtom i andra delar av kroppen förvärras, om du lägger märke till ny svullnad, eller om du utvecklar andra komplikationer i samband med ödemet. Tidig medicinsk bedömning kan förhindra att besvären förvärras och hjälpa till att skydda njurfunktionen på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online