Vissa njursten stannar kvar i njuren och orsakar aldrig några besvär. Andra lossnar och vandrar ut ur njuren ner i urinledaren – och det är då som problem och smärta uppstår. Hur svåra symtomen blir, och om medicinsk behandling behövs, avgörs framför allt av njurstenens storlek och form.
Njurarna ansvarar för två mycket viktiga funktioner: de renar blodet från avfallsämnen och reglerar blodvolymen genom att avlägsna eller återvinna vätska. Bland avfallsämnena finns mineraler som normalt hålls lösta i urinen, men under vissa förhållanden bildar de små kristaller. Med tiden klumpar kristallerna ihop sig och utvecklas till stenar.
Njurstenar kan bildas om urinen innehåller för lite vätska för att helt lösa upp avfallsämnena, eller om nivåerna av ämnen som vanligtvis bildar stenar – främst kalcium och oxalat – är höga. Urinen innehåller normalt ämnen som hindrar kristallbildning; är dessa nivåer låga ökar risken för att en sten formas avsevärt.
Njurstenar kan vara släta, oregelbundna och kantiga eller ha formen av ett hjortronhorn (så kallade korallstenar). Många källor anger att storleken på en njursten varierar från så liten som ett sandkorn till så stor som en golfboll.
Forskare vid University of Missouri publicerade en studie om behandling av "stora" njursten i Journal of Endourology i september 2009. De klassificerade alla njursten över 2,5 cm (nästan en tum) som stora, och medelstorleken på stenarna i deras studie var 3 cm. En nyhetsrapport från Storbritannien i januari 2009 visade bilden av en njursten som vägde cirka 1,1 kg och var lika stor som en kokosnöt. Detta är extremt sällsynt, men det belyser att varje kropp är unik. När stenarna rör sig ut ur njuren spelar både storlek och form en avgörande roll.
Njurstenar som stannar kvar i njuren ger oftast inga symtom alls. Först när de lämnar njuren och vandrar ut i urinvägarna upplever man ofta kraftig smärta. Här är storlek och form avgörande: en slät, liten sten passerar urinledaren betydligt lättare än en större och kantig sten.
Alla stenar kan ge smärta, men om stenen är för stor för att enkelt passera genom urinledarens trånga gång fortsätter värken medan glatt muskulatur försöker pressa den vidare. Stenar som är för stora eller kantiga fastnar lättare. Då kan urinflödet blockeras, smärtan intensifieras och en infektion kan utvecklas.
Läkare vid Delaware Urological Associates anger att njurstenar större än 1 cm "sällan passerar urinvägarna utan komplikationer". De noterar också att chansen för att en sten ska passera urinledaren naturligt beror på dess storlek: "För stenar under 3 mm i bredd är chansen för spontan passage mycket hög. Stenar över 8 mm i bredd passerar endast spontant i cirka 20 procent av fallen under ett år."
Om din läkare rekommenderar att stenen får passera naturligt med urinen kan du få smärtlindrande läkemedel, och du behöver dricka rikligt med vatten. Behövs däremot aktiv behandling är extrakorporeal chockvågslitotripsi (ESWL) ofta förstahandsvalet. Metoden skickar chockvågor genom kroppen som inte skadar andra vävnader, men som krossar stenen i mindre bitar som kan passera med urinen. Är stenen för stor kan andra minimalt invasiva tekniker eller kirurgi bli nödvändiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online