Litium har i decennier varit ett av de mest beprövade läkemedlen vid behandling av bipolär sjukdom. Trots sin effektivitet är litiumsalter dock toxiska för njurarna och kan orsaka flera olika syndrom, däribland akut njursvikt – ett tillstånd som är mycket allvarligt och ofta irreversibelt även när patienten snabbt får sjukhusvård. De flesta andra litiumrelaterade njurbesvär kan dock behandlas, vilket kan förlänga patienternas liv. Här går vi igenom de viktigaste njurrelaterade biverkningarna av litiumbehandling.
Akut njursvikt uppstår vid höga doser av litium eller vid litiumförgiftning. I detta skede leder litiumsalterna i njurarna till kraftig urinering och uttorkning, eftersom salterna gör att njurarna inte längre kan hålla kvar vatten. Patienter med akut njursvikt orsakad av litiumförgiftning avlider oftast inom åtta dagar från debut. Vid långvarig litiumanvändning förlorar njurarna istället funktionen gradvis, vilket ger patienterna en betydligt högre överlevnadsnivå.
Kronisk användning av litium kan orsaka nefrogen diabetes insipidus, förkortat NDI – ett tillstånd där njurarna förmår att "spara vatten". De främsta symtomen är utsöndring av stora mängder utspädd urin, så kallad polyuri, samt ett kraftigt ökat vätskeintag, polydipsi, för att kompensera för den snabba vätskeförlusten. Allvarlig uttorkning uppstår när patienten inte kan dricka tillräckligt med vatten för att ersätta den vätska som njurarna utsöndrar. I vissa fall blir blodplasma för koncentrerat som svar på uttorkningen. Om detta tillstånd återkommer i snabba cykler eller blir kroniskt kan permanent hjärnskada uppstå.
Renal tubulär acidos, RTA, kan vara en komplikation av långvarig litiumbehandling. Tillståndet uppstår när njurarna inte lyckas utsöndra syror via urinen, vilket gör att blodet blir för surt. Om detta blir ett kroniskt tillstånd kan snabba komplikationer följa, exempelvis njursten, tillväxthämning, kronisk njursjukdom, bensjukdom och i värsta fall total njursvikt.
Nefrotiskt syndrom är ytterligare en möjlig komplikation efter lång tids litiumanvändning. Syndromet kännetecknas av låga nivåer av protein i blodet, höga nivåer av protein i urinen – så kallad proteinuri – samt svullnad, särskilt kring ögonen, fötter och händer. Kolesterolvärdet kan också stiga.
Patienter med psykisk ohälsa bör känna till sina läkemedels kroppsliga effekter, inte bara de kognitiva. Njursvikt verkar generellt sett förekomma relativt ofta under litiumbehandling. Samtidigt går det inte att bortse från litiums positiva resultat vid bipolär sjukdom genom åren. Var försiktig när du använder litium och kontakta din läkare omedelbart om du upplever några komplikationer. Regelbundna kontroller av njurfunktionen rekommenderas för alla som står på långvarig litiumbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online