
Njurmärgen (medulla renalis) utgör njurens inre region och spelar en central roll i kroppens vätskebalans och utsöndring av avfallsämnen. Tillsammans med njurbarken (cortex renalis) bildar den njurens två huvuddelar, där märgen ligger djupast och omger njurbäckenet.
Njurmärgen består av flera triangulära strukturer som kallas märgpyramider. Dessa pyramider innehåller tätt packade tubuli och blodkärl som löper parallellt mot njurbäckenet. Spetsarna på pyramiderna, de så kallade papillerna, riktas mot njurbäckenet där urinen samlas upp innan den leds vidare till urinledaren.
I den inre delen av märgen, särskilt hos däggdjur, finns specialiserade strukturer som är avgörande för njurens förmåga att producera koncentrerad urin.
Den viktigaste funktionen hos njurmärgen är att koncentrera urinen. Detta sker genom ett sofistikerat samspel mellan Henles slinga, som djupt penetrerar märgen, och insamlingskanalerna. Genom en motströmsmekanism skapas en osmotisk gradient i märgen som gör att vatten kan återabsorberas effektivt.
Inom nefronerna, njurens funktionella enheter, filtreras blodet och värdefulla ämnen som vatten, salter och näringsämnen återabsorberas. Njurmärgen är särskilt involverad i denna process genom att reglera hur mycket vatten som lämnar kroppen, vilket styrs bland annat av hormonet ADH (antidiuretiskt hormon).
Njurmärgen är alltså njurens inre struktur som ansvarar för urinkoncentrering och filtration av ämnen i nefronerna. Dess unika anatomi, med märgpyramider och Henles slinga, gör att kroppen kan spara vatten och upprätthålla en stabil saltbalans – en livsviktig funktion för alla däggdjur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online