Vilka ämnen passerade genom dialysslangen – och vilka stoppades?

Vid experimentet med dialysslang visade det sig att slangen var genomsläpplig för små molekyler såsom vatten, urea (urinämne), glukos och olika elektrolyter.

Stora molekyler däremot, exempelvis proteiner och stärkelse, kunde inte passera genom slangens membran utan hölls kvar på insidan.

Varför fungerade det så?

Förklaringen ligger i dialysslangens selektiva permeabilitet. Membranet fungerar som ett finmaskigt filter med porer av en bestämd storlek:

• Små molekyler – som vatten, urea, glukos och joner (elektrolyter) – är tillräckligt små för att diffundera fritt genom porerna.
• Stora molekyler – som proteiner och stärkelse (polysackarider) – är för stora för att tränga igenom och stannar alltså kvar.

Koppling till njurarnas funktion

Samma princip utnyttjas inom sjukvården vid dialysbehandling av patienter med nedsatt njurfunktion. En konstgjord njure använder ett semipermeabelt membran för att avlägsna avfallsämnen som urea ur blodet, samtidigt som värdefulla ämnen som proteiner och blodceller behålls i kroppen.