Glomerulus är ett nätverk av tunna kapillärer i njurarna där blodet renas genom en process som kallas ultrafiltration. Här separeras vatten och små lösta ämnen från blodceller och stora proteiner, vilket utgör det första steget i urinbildningen. Men vilka substanser kan egentligen passera genom glomerulus filter? Här går vi igenom de viktigaste.
Vatten utgör huvuddelen av filtratet och passerar fritt genom glomerulus kapillärväggar. Ungefär 180 liter vätska filtreras per dygn hos en vuxen person, varav större delen återabsorberas senare i nefronet.
Molekyler med låg molekylvikt filtreras lätt, bland annat:
Dessa ämnen är värdefulla för kroppen och återabsorberas därför aktivt i tubuli, framför allt i proksimala tubuli.
Kvävehaltigt avfall som urea och kreatinin filtreras effektivt ut ur blodet via glomerulus. Kreatinin används kliniskt som ett mått på njurfunktion, eftersom dess clearance återspeglar glomerulära filtrationshastigheten (GFR).
Många gifter, läkemedel och deras metaboliter kan filtreras från blodet i glomerulus. Detta är en viktig mekanism för att eliminera främmande ämnen från kroppen, även om vissa substanser även utsöndras aktivt i tubuli.
Filtrationsbarriären är normalt nästan ogenomtränglig för stora proteiner. Mindre mängder små proteiner, exempelvis albumin, kan dock passera filtret och återabsorberas vanligtvis i den proksimala tubulen. Vid njursjukdom kan barriären skadas, vilket leder till proteinuri – ett viktigt diagnostiskt tecken.
Filtrationen i glomerulus är avgörande för urinbildningen och kroppens möjlighet att göra sig av med avfallsprodukter samtidigt som livsviktiga ämnen bevaras. Processen styrs av hydrostatiskt tryck i kapillärerna samt egenskaperna hos filtrationsbarriären, som selektivt släpper igenom vatten och små molekyler men behåller blodceller och större proteiner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online