Menest (esterifierade östrogener) är ett FDA-godkänt läkemedel som används inom hormonersättningsbehandling för att lindra klimakteriebesvär som värmevallningar, klåda, sveda och vaginal torrhet. Det används även vid låga östrogennivåer orsakade av andra tillstånd samt i vissa fall vid bröst- eller prostatacancer. Menest är dock inte ett bioidentiskt hormon.
Bioidentisk hormonersättningsbehandling blev populärt som alternativ för kvinnor efter att Women's Health Initiative-studien om kombinerad behandling med östrogen och gestagen avbröts år 2002, eftersom deltagarna visade högre risk för bröstcancer, hjärtsjukdom, stroke och blodproppar.
Bioidentisk hormonterapi kallas ibland för "naturlig hormonterapi". Begreppet "naturlig" kan dock vara missvisande när det används i samband med hormoner.
Bioidentiska hormoner framställs ur jams och soja. De betraktas som mer naturliga än andra hormoner som används inom hormonersättningsbehandling, eftersom de är kemiskt identiska med de hormoner som bildas i kvinnans kropp och verkar på samma sätt i organismen.
Som tidskriften Harvard Women's Health Watch konstaterade i en artikel från augusti 2006 är beståndsdelarna i andra hormonpreparat – exempelvis urin från dräktiga ston som används i Premarin och växtextrakten i Cenestin – visserligen naturliga, men dessa läkemedel är inte bioidentiska med mänskligt östrogen.
Enligt FDA:s monograf beskrivs esterifierade östrogener som "en blandning av natriumsalterna av sulfatestrarna av östrogena ämnen, främst estron, av den typ som utsöndras av dräktiga ston". Esterifierade östrogener innehåller 75–85 procent natriumestronsulfat och 6–15 procent natriumequilinsulfat.
Både estronet och equilinet i Menest framställs alltså ur jams och soja.
Termen "syntetiskt hormon" används ofta om icke-bioidentiska hormoner för att skilja dem från bioidentiska, trots att båda typerna "framställs" syntetiskt från växter. Å andra sidan behöver läkemedel som inte härrör från naturliga källor inte vara mindre säkra bara för att de är "syntetiska". En verklig jämförelse av säkerheten kan endast göras genom långtidsstudier.
Enligt Harvard Women's Health Watch är det okänt om bioidentiska hormoner är säkrare än andra, eftersom "få stora studier undersökt skillnaderna mellan de olika hormonerna och administreringsmetoderna".
I en artikel i WebMD Health News den 16 januari 2009 uppmanade läkaren Erika Schwartz till stora, statligt finansierade jämförande studier.
Tills dessa studier genomförts beror valet mellan bioidentiska och icke-bioidentiska hormoner på patientens egen trygghetskänsla och på vad som passar bäst för hennes livsstil – något som bör avgöras i samråd med läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online