Rastlösa ben syndrom (Willis-Ekbom Disease) drabbar 5–10% av vuxna, med 2:1 kvinna-till-man förhållande. Debut kan ske vid vilken ålder som helst; prevalens ökar med ålder. Under graviditet upplever 15–25% RLS, typiskt i tredje trimestern.
Diagnostiska kriterier (Alla krävs)
- Dröm att röra ben förenat med obehagliga känslor (krypande, dragande, pulserande).
- Symtom förvärras i vila eller inaktivitet.
- Rörelse ger partiell eller fullständig lindra.
- Symtom är värre på kvällen eller natten.
- Inte tillskrivbart annat tillstånd (benkramper, neuropati, lägesobehag).
Pattofysiologi
- Hjärnjärnbrist: Minskad järn i substantia nigra hämmar dopaminsyntes.
- Dopaminerg dysfunktion: D2-receptor nedreglering.
- Genetik: Varianter i BTBD9, MEIS1, MAP2K5; autosomalt dominant arv i familjära fall.
Sekundära orsaker (Måste uteslutas)
- Järnbrist (ferritin <50–75 µg/L)
- Kronisk njursjukdom (uremisk RLS)
- Graviditet
- Läkemedel: SSRI, antipsykotika, antihistaminer, dopaminantagonister
- Neuropati, radiculopati, Parkinsons sjukdom
Hantering
- Järntillförsel: Oralt järnsulfat 325 mg med vitamin C dagligen om ferritin <75 µg/L; IV-järn om oral misslyckas eller otåligt.
- Icke-farmakologiskt: Regelbunden sömnschema, undvik koffein/alkohol, måttlig motion, benmassage, värme/kalla packningar.
- Förstahandsfarmakoterapi: Alfa-2-delta ligander (gabapentin enakarbil, pregabalin) – föredras framför dopaminagonister p.g.a. lägre augmentationsrisk.
- Dopaminagonister (pramipexol, ropinirol): Effektiva men bär hög augmentationsrisk (tidigare debut, spridning till armar/mage). Reservera för refraktära fall.
- Lågdos opioider: För refraktär RLS under specialisthandledning.
RLS är kroniskt men hanterbart. Konsultation med sömnspecialist eller neurolog rekommenderas för skräddarsydd terapi.
