De flesta människor har åtminstone ett ljud som väcker obehag, negativa associationer eller irritation. Orsakerna kan variera – från kopplingar till tidigare trauman, till ljudets volym eller karaktär, till allvarliga medicinska tillstånd som gör personen extra känslig för ljud. När en person lätt retar sig på ljud som bara hen själv verkar lägga märke till, eller på ljud som ingår i vardagens vanliga ljudlandskap, kan hen beskrivas som ljudkänslig.
Ljudkänslighet delas ofta in i fyra olika kategorier: hyperakusis, rekrytering, hyperakut hörsel och misofoni. Nedan går vi igenom varje typ samt vilka behandlingsmöjligheter som finns.
En av de fyra typerna av ljudkänslighet är hyperakusis. I sin vanligaste form, kokleär hyperakusis, är symtomen öronsmärta, irritation och en allmän intolerans mot ljud som de flesta människor inte ens lägger märke till eller betraktar som obehagliga. I extrema fall kan den drabbade behöva isolera sig helt från ljud. Hyperakusis kan också leda till gråtattacker eller panik när ljudnivån når en viss decibelnivå.
Hyperakusis hos barn kan leda till att läkare felaktigt diagnosticerar dem med autism. Även om ljudkänslighet är en delsymptom vid autism, är inte alla barn med hyperakusis autistiska. Endast genom att även titta på andra symtom kan de olika diagnoserna skiljas åt. Barn med hyperakusis kan dessutom uppleva illamående, instabilitet och yrsel när de utsätts för vissa ljud.
Vanligare än hyperakusis är den känslighet som kallas rekrytering. Rekrytering förekommer hos personer som också har någon grad av hörselnedsättning. Personen kanske inte kan höra vissa ljud på vissa nivåer, men när ljudet når en nivå där det kan uppfattas kan hen plötsligt känna sig överväldigad. Att bli överväldigad kan naturligtvis yttra sig på många olika sätt, bland annat genom de reaktioner som beskrivs för hyperakusis.
Rekrytering kan ibland göra det användbara hörselområdet mycket smalt, vilket i sin tur kan komplicera anpassningen av hörapparater.
Personer med hyperakut hörsel definieras som individer som är ljudkänsliga sedan födseln, men där känsligheten endast gäller vissa frekvenser vid höga ljudnivåer (vanligtvis över 70 decibel). Autistiska barn ger ofta ett tydligt exempel på denna typ av hörselstörning. Medan många ljud kan vara acceptabla för dem vid olika ljudstyrkor, kan andra ljud utlösa utbrott och andra tecken på obehag.
Misofoni innebär ett extremt starkt ogillande av normala, vardagliga ljud. Reaktionens styrka baseras inte på ljudets egenskaper, som ljudstyrka eller tonhöjd, utan på tidigare erfarenheter av vissa ljud och på personens övergripande sinnesstämning. Denna kategori kan ofta förekomma tillsammans med andra hörselkänsligheter, exempelvis hyperakusis.
Alla former av hörselkänslighet kan orsaka beteendeproblem, inklusive irritabilitet. I många fall är behandlingen inte total isolering från ljud, utan snarare en gradvis och systematisk återexponering för vissa ljudtyper, frekvenser och volymer. Denna typ av terapi är känd som behandling med "rosa brus" (pink noise). Målet är att vänja hörseln och nervsystemet vid ljud på ett kontrollerat och skonsamt sätt, så att den drabbade successivt kan återfå en bättre livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online