
Hörselnedsättningar kan finnas hos ett barn redan före födseln. Varje år föds fler än 12 000 barn med någon form av hörselnedsättning. Trots detta ställs diagnosen hos de flesta barn inte förrän i två–tre års åldern, vilket kan hämma språkutvecklingen betydligt. Genom att förstå hur hörselnedsättningar hanteras för att främja språkutveckling, vilka tecken man bör uppmärksamma hos barn och vilket värde en tidig insats har, kan du ge ett barn som eventuellt har en hörselnedsättning rätt stöd.
Ett barn som varken kan höra sitt eget tal eller talet från människorna runt omkring sig har en svår hörselnedsättning. När ett barn har den här typen av nedsättning kan läraren inte förlita sig på att barnet lär sig språk genom att upprepa ljud. Läraren försöker därför i stället använda visuella eller taktila (känselbaserade) hjälpmedel för att lära barnet tala.
Denna undervisningsform används även för barn som har en viss ljuduppfattning men inte kan urskilja ljuden tydligt trots hörapparat. Barn med hörselnedsättning lär sig dessutom oftast teckenspråk – antingen ett manuellt kodat språk eller ett naturligt teckenspråk som American Sign Language (ASL).
Manuellt kodat engelska fokuserar särskilt på ordens grammatiska struktur, och tecknen har skapats specifikt för det engelska språket. När barnet undervisas med manuellt kodat engelska lär det sig att teckna och tala samtidigt, samtidigt som det bär hörapparater. Denna metod för språkutveckling kallas total kommunikation, eftersom den bygger på att alla tänkbara kommunikationsverktyg används när barnet uttrycker sig.
Till skillnad från manuellt kodat engelska fokuserar ASL inte på den grammatiska strukturen i det engelska språket. I stället används symboler för att förmedla betydelsen av enskilda ord eller hela begrepp. ASL har dock en egen struktur för grammatik, meningsbyggnad och interpunktion, som uttrycks genom handrörelser, kroppsrörelser och visuella signaler. ASL är den mest använda kommunikationsformen som lärs ut till personer med hörselnedsättning.
Om ett barn aldrig har blivit undersökt för hörselnedsättning kan problemen upptäckas genom att följa barnets språkutveckling noggrant. Ett barn med hörselnedsättning kan till exempel inte färdigställa orden det använder, utan kapar av slutet på orden så att de aldrig formas helt. Barnet kan också koncentrera sig intensivt på en persons ansikte medan personen talar, eller uppvisa märkliga variationer i tonhöjd under talet – eftersom barnet inte kan höra sin egen röst.
Enligt University of Iowa kan spädbarn få diagnosen hörselnedsättning redan före sex månaders ålder och har då goda förutsättningar att utveckla starka språkliga färdigheter som gör att de kan kommunicera effektivt. För ett barn i den åldern är chansen till en gynnsam språkutveckling som störst om insatser sätts in innan dess och barnet får arbeta tillsammans med specialister för att stärka sin språkutveckling.
Tidig upptäckt är avgörande. I många länder erbjuds numera en allmän hörselscreening av nyfödda, vilket gör att en hörselnedsättning ofta kan identifieras redan under de första levnadsdagarna – långt innan språkutvecklingen kommer igång. Ju tidigare barnet får rätt stöd, desto bättre blir förutsättningarna för utveckling av både tal och teckenspråk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online