Labyrintit kontra godartad lägesyrsel (BPPV): så skiljer sig de två yrselsjukdomarna

Labyrintit och godartad lägesyrsel, även kallad BPPV (benign paroxysmal positional vertigo), är två tillstånd som båda drabbar balansorganet i innerörat. Trots att de kan ge liknande besvär hos vissa personer handlar det om två helt olika syndrom med skilda orsaker, symtombilder och behandlingsvägar.

Balansorganets funktion

Vestibularsystemet, det vill säga kroppens balansorgan, ger oss känslan av jämvikt och rumslig orientering. Det består av flera strukturer som registrerar rörelser i alla riktningar samt huvudets position när kroppen står stilla. När något i detta system störstörs uppstår ofta yrsel och obalans.

Vad är labyrintit?

Labyrintit är en inflammation i en del av innerörat som kallas labyrinten. Enligt Vestibular Disorders Association orsakas den oftast av en infektion i de två grenarna av hörsel- och balansnerven (nervus vestibulocochlearis). Inflammationen kan leda till att både hörseln och balanssinnet påverkas, vilket gör labyrintit till ett mer omfattande tillstånd än många andra yrselsjukdomar.

Vad är godartad lägesyrsel?

BPPV uppstår när små kristaller av kalciumkarbonat, s.k. otoliter eller otoconier, lossnar och samlas på onormala ställen i innerörat. Dessa kristaller ska normalt ligga i en specifik del av balansorganet, men när de hamnar felaktigt i båggångarna stör de signalsystemet och utlöser korta, intensiva yrselanfall – särskilt vid vissa huvudrörelser som att rulla över i sängen, böja sig framåt eller titta uppåt.

Jämförelse av symtom

Både labyrintit och BPPV kan utlösa den snurrande yrselkänsla som kallas vertigo, liksom illamående och kräkningar. Skillnaden ligger i de kompletterande symtomen:

• Labyrintit kan även orsaka synbesvär, ostadighet och balanssvårigheter, öronringning (tinnitus) samt hörselnedsättning.
• BPPV ger däremot vanligtvis enbart yrselanfall av kort duration utan hörselpåverkan.

Diagnos

Vid misstanke om labyrintit ställs diagnosen genom att andra möjliga orsaker till symtomen utesluts, ofta med hjälp av bland annat hörtestning och neurologisk undersökning. Diagnosen BPPV ställs i första hand genom att identifiera dess klassiska symtom och med hjälp av specifika positioneringstester, exempelvis Dix-Hallpicks manöver. Magnetkameraundersökning (MRI) kan också användas som ett kompletterande diagnostiskt verktyg för att bekräfta diagnosen eller utesluta andra orsaker.