Det hörbara frekvensområdet avser de ljudfrekvenser som en viss art eller individ kan uppfatta. Området varierar betydligt mellan olika djurarter och mäts i hertz (Hz). Ju bredare området är, desto fler ljud kan organismen uppfatta – från djupa basljud till mycket höga toner.
För människan ligger det hörbara frekvensområdet normalt mellan 20 och 20 000 hertz. Det innebär att en genomsnittlig person kan uppfatta de flesta ljud inom detta intervall. Ljud under 20 hertz kallas infraljud, medan ljud över 20 000 hertz benämns ultraljud – dessa kan vi alltså inte höra utan hjälpmedel.
Jämfört med många andra däggdjur har människan ett relativt begränsat hörbart område. Hundar kan exempelvis uppfatta frekvenser upp till 60 000 hertz, vilket är hela tre gånger mer än vad människan klarar av. Det förklarar bland annat varför så kallade hundpipior, som avger ultraljud, inte uppfattas av oss men tydligt hörs av våra fyrbenta vänner.
Hörselnedsättning uppstår ofta naturligt hos människor i takt med åldrandet. Skador på örat eller hjärnan kan dock också orsaka nedsatt hörsel, vilket minskar det hörbara frekvensområdet. Vanliga orsaker är långvarig exponering för starka ljud, infektioner eller olika sjukdomstillstånd.
Det hörbara området kan mätas med hjälp av ett audiogram. Ett audiogram är ett diagram som visar en persons specifika hörselområde vid olika frekvenser. Genom att jämföra resultaten med normalvärden kan en specialist påvisa effekterna av en hörselnedsättning och rekommendera lämpliga åtgärder.
Ålder är en avgörande faktor för hur stort en persons hörbara frekvensområde är. Som regel fortsätter hörseln att försämras med stigande ålder, framför allt förmågan att uppfatta höga frekvenser. Detta naturliga åldrande av hörseln kallas presbyacusis och börjar ofta redan i unga vuxna år, även om det vanligtvis blir märkbart först senare i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online