Hörsel omvandlar mekaniska ljudvågor till nervsignaler som hjärnan tolkar som ljud. Processen innebär precisa mekaniska och elektrokemiska steg.
Steg-för-steg väg
- Yttre öra: Örsnäckan samlar vågor → hörselgången → trumhinna (tympanum) vibrerar.
- Mellanöra: Örknogar (malleus, incus, stapes) förstärker vibrationer 20–30× via hävstamverk och areaförhållande (trumhinna:stapes fotplatta ~17:1). Eustachiska röret utjämnar tryck.
- Inre öra (kochlea): Stapes trycker ovalt fönster → perilymfvåg → basilmembranförskjutning → hårcells stereocilier böjs.
- Mekanoelektrisk transduktion: Tipplänkar öppnar K⁺-kanaler → depolarisering → glutamatfrigivning → hörselnerv (CN VIII) avlossning.
- Central väg: Kochleärkärna → superior olivär komplex (binaural) → lateral lemniscus → inferior colliculus → medial genikulär kropp → primär auditiv cortex (Heschls gryn).
- Uppfattning: Cortex extraherar tonhöjd, timbre, plats, tal, mening; integrerar med minne, känsla.
Viktiga begrepp
- Tonotopi: Frekvens mappas rumsligen längs kochleans (bas=högt, apex=lågt). Bevaras genom hela vägen.
- Yttre hårsceller: Förstärker rörelse (elektromotilitet) → 40–60 dB gain; skadade av buller/ototoxiner.
- Binaural bearbetning: Interaurala tid/nivåskillnader → ljudlokalisering.
Klinisk relevans
- Konduktiv förlust: yttre/mellanöra (örvax, OM, otoskleros).
- Sensorineural förlust: kochlea/nerv (buller, ålder, genetik, ototoxiner).
- Central: väg/cortex (stroke, MS, auditiv bearbetningsstörning).
Örat kodar; hjärnan avkodar. Båda måste fungera för normal hörsel.
