Öronringning är det vardagliga namnet på det medicinska tillståndet tinnitus. Enligt Mayo Clinic upplever så mycket som 20 procent av USA:s befolkning någon grad av öronringning. Tillståndet är inte en sjukdom i sig, utan ett symptom på ett underliggande problem. Olika åkommor kan leda till öronringning, och all behandling syftar till att bota grundproblemet eller åtminstone minska dess effekter på den drabbade.
Tinnitus och öronringning används omväxlande, men ljudet som människor hör i sitt drabbade öra eller öron varierar från person till person. Vissa hör ett högt tonande ringande, medan andra upplever ett brummande ljud. Öronringning har beskrivits som ett dånande ljud, ett klickande ljud och till och med ett visslande eller väsande ljud i ett eller båda öronen. Ljudets tonhöjd kan gå upp och ner. I många fall kan ljudet bli så påtagligt att det blir svårt att koncentrera sig. Tinnitus kan vara ständigt närvarande eller återkommande, komma och gå över tid.
Öronringning kan bero på hörselnedsättning i takt med att man åldras. Vid ungefär 60 års ålder börjar den genomsnittlige personen uppleva viss hörselnedsättning, vilket kan orsaka öronringning. Skador på cellerna i innerörat kan också ge upphov till tinnitus.
Exponering för mycket höga ljud kan utlösa kortvarig öronringning. Byggmaskiner, flygplan, gevärsskott och motorsågar är alla tillräckligt högljudda för att orsaka besvären, men denna typ brukar avta så länge exponeringen inte pågår under lång tid. Även proppar av öronvax i hörselgången kan orsaka tinnitus. När hörselbenen stelnar i mellanörat kan öronringning dessutom uppstå – ett problem som verkar vara vanligt i vissa familjer.
Menières sjukdom är en åkomma i innerörat där trycket i öronvätskan eller vätskans sammansättning orsakar ringningar i örat. Depression och stress har kopplats till öronringning när ingen annan orsak kan upptäckas. Skador på nacke eller huvud kan ge upphov till ett neurologiskt problem som utlöser besvären.
En godartad tumör som kallas akustikusneurinom kan växa på kranialnerven från innerörat till hjärnan och orsaka öronringning. Sällsynta blodkärlssjukdomar i samband med bland annat högt blodtryck, tumörer, förträngda artärer och oregelbundna kapillärer kan också ligga bakom tinnitus. Dessutom kan läkemedel mot malaria, cancerläkemedel, höga doser av acetylsalicylsyra samt vissa antibiotika orsaka öronringning hos vissa patienter.
Öronringning som inte försvinner av sig själv kan ibland botas om en läkare kan fastställa att det bakomliggande problemet är behandlingsbart. Ansamlingar av öronvax kan enkelt tas bort av en läkare och sätta stopp för tinnitus eller åtminstone göra den mycket mindre märkbar. Blodkärlstillstånd som ger upphov till öronringning kan korrigeras kirurgiskt, eller så kan läkemedel få problemet under kontroll. Om vissa läkemedel är orsaken till besvären kan byte till ett annat preparat eller utsättande av medicineringen avsluta problemet.
Många fall av öronringning kan inte botas, men svårighetsgraden kan lindras genom olika behandlingar. Hörapparater kan hjälpa personer som har svårt att höra över sin egen öronringning, och maskeringsapparater som liknar hörapparater kan producera ett ljud som dämpar ringningsljudet. Apparater med vitt brus som skapar lugnande ljud, exempelvis vågor som rullar in mot en strand, kan maskera tinnitusljudet när man försöker somna.
Även om det inte finns något läkemedel som helt kan bota öronringning finns det preparat som kan minska ljudets effekter. Olika antidepressiva medel har visats kunna hjälpa, liksom läkemedel som Xanax, Niravam och Campral. Dessa läkemedel är dock kända för att kunna ge biverkningar som förstoppning, illamående och dåsighet, vilket gör att de alltid ska användas under läkares övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online