Så identifierar du otoskleros – symtom, tester och diagnos

Otoskleros är en bensjukdom som påverkar de små benen i mellanörat. Tillståndet ärvs autosomalt dominant, men både uttryck och penetrans varierar kraftigt mellan individer. Sjukdomen är betydligt vanligare hos personer med ljus hy, och kvinnor drabbas ungefär dubbelt så ofta som män. Här går vi igenom hur otoskleros identifieras och diagnostiseras, steg för steg.

Så ställs diagnosen otoskleros

1. Kartlägg symtomen

Börja med att dokumentera patientens besvär. De främsta symtomen vid otoskleros är hörselnedsättning och tinnitus, och vissa patienter upplever även yrsel. Yrseln kan variera från en lätt obalanskänsla till kraftig rotatorisk vertigo.

2. Utför grundläggande hörtester med stämgaffel

En enkel stämgaffel kan ge värdefull ledtråd. Patienter med en fixerad stigbygelfotplatta uppvisar en ledningsbaserad hörselnedsättning. Ett Rinneprov avgör om benledningen fungerar bättre än luftledningen, medan ett Weberprov visar vilket öra som har den största ledningshörselnedsättningen.

3. Gör en fysisk undersökning av örat

Vid otoskopi kan ett så kallat Schwartze-tecken synas – en rodnad bakom trumhinnan som är karakteristisk för otoskleros. Finns det andra avvikelser i hörselgången, mellanörat eller på trumhinnan bör dock även andra orsaker till hörselnedsättning beaktas.

4. Ta en datortomografi (CT) av örat

En CT-undersökning visar ofta nybildat benvävnadsmaterial i koklean (hörselsnäckan) och labyrintkapseln. Detta typiska mönster kallas "halo sign" (halotecken).

5. Genomför avancerad audiometrisk testning

Avancerade hörtester används för att bedöma hörselnedsättningens omfattning och progression över tid. Vid otoskleros ses en långsam, framväxande hörselnedsättning som inte orsakas av någon sjukdom eller skada i örat. Testresultaten avgör om nedsättningen beror på fixering av stigbygelns fotplatta eller om även andra delar av den otiska kapseln är involverade.

Sammanfattning

Otoskleros misstänks oftast utifrån en kombination av typiska symtom, stämgaffelstest och hörselkurvor som tyder på ledningshörselförlust utan andra förklarliga orsaker. En noggrann utredning är viktig eftersom tillståndet går att behandla – bland annat med hörapparat eller kirurgi (stapedektomi), beroende på nedsättningens svårighetsgrad och patientens behov.