När du sväljer rör sig struphuvudet (larynx) uppåt och framåt för att stänga luftvägen och hindra mat eller vätska från att komma ner i lungorna. Denna rörelse kallas struphuvudets elevation och är en del av den medfödda sväljreflexen.
Sväljningen är en snabb men mycket samordnad rörelse som involverar både nerver och muskler. Här är de fyra huvudsakliga stegen:
När du börjar svälja skickar hjärnan signaler till musklerna i munnen och svalget så att de drar ihop sig. Dessa muskler hjälper till att föra maten eller vätskan bakåt mot svalgets baksida.
När maten eller vätskan når svalgets baksida fälls en liten broskflik som kallas epiglottis (struplock) ned över öppningen till luftstrupen. Detta fungerar som ett skyddande lock som hindrar mat och vätska från att hamna i lungorna.
Samtidigt som epiglottis stängs drar sig musklerna runt struphuvudet ihop, vilket gör att det lyfts uppåt och framåt. Denna rörelse hjälper ytterligare till att täta luftstrupen och förebygger aspiration, alltså att mat eller vätska inhaleras.
När struphuvudet har lyfts och epiglottis är stängd börjar peristaltiska vågor – rytmiska sammandragningar – i matstrupens muskler. Dessa vågor pressar det sväljda materialet ner genom matstrupen mot magsäcken.
Hela sväljprocessen tar vanligtvis mindre än en sekund. Den är komplex men sker helt automatiskt utan att du behöver tänka på den. Sväljreflexen kan delas in i tre faser: en viljestyrd munfas samt två omedvetna faser i svalg och matstrupe.
Om lyftet av struphuvudet eller sväljreflexen inte fungerar som det ska kan mat eller vätska lättare komma ner i luftvägarna. Detta kan leda till aspiration och i värsta fall lunginflammation, vilket gör sväljreflexen livsviktig för vår hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online