Även om de ofta används synonymt, har hörselnedsättning och hörselfunktionsnedsättning distinkta kliniska och funktionella betydelser.
Hörselnedsättning
- Definition: Minskad auditiv känslighet – förhöjda renotonströsklar.
- Kvantifieras med audiometri: Normal (≤25 dB HL), Lindrig (26–40), Måttlig (41–55), Måttligt svår (56–70), Svår (71–90), Döv (>90 dB HL).
- Typer: Konduktiv (ytterre/mellanöra), Sensorineural (snäcka/nerv), Blandad.
- Fokus: Perifera auditiva systemets funktion.
Hörselfunktionsnedsättning (Funktionshinder/Handikapp)
- Definition (WHO ICF-ramverk): Den funktionella konsekvensen av hörselnedsättning på aktiviteter och delaktighet.
- Inkluderar: Svårigheter att förstå tal i brus, lokalisera ljud, kommunicera i grupper, använda telefon, arbets-/utbildningspåverkan, social isolering, minskat livskvalitet.
- Beror på: Svårighetsgrad/konfiguration av nedsättning, lyssnarkrav, miljö, hanteringsstrategier, komorbiditet (kognitiv, visuell), tillgång till förstärkning/rehabilitering.
- Två personer med identiska audiogram kan ha enormt olika funktionsnedsättningsnivåer.
Varför skillnaden betyder något
- Kliniskt: Audiogram vägleds medicinsk/kirurgisk behandling (t.ex. stapedektomi, cochleär implantat kandidatur).
- Rehabiliterande: Funktionsnedsättningsbedömning vägleds hörselapparatanpassning, hjälpmedel, kommunikationsstrategier, rådgivning.
- Juridiskt/Handikapp: ADA, IDEA, VA-förmåner använder funktionella kriterier, inte bara trösklar.
- Personcentrerad vård: Adresserar "hur påverkar detta ditt liv?" inte bara "vad är din tröskel?"
Hantering
- Hörselnedsättning → medicinsk/kirurgisk behandling, förstärkning (hörselapparat, CI, BAHA).
- Hörselfunktionsnedsättning → auditiv rehabilitering, rådgivning, miljöanpassning, självrepresentationsutbildning.
Båda begreppen är avgörande för omfattande hörselvård.
