Ryggradens kotor dämpas av mellankotsdiskar som består av ett segt ytterskal omgivande en geléliknande substans. Diskarna fungerar som stötdämpare för ryggraden och håller den flexibel och rörlig. Ibland kan dock diskarna skadas, vilket leder till en brusten disk – då pressas delar av eller allt det mjuka inre materialet ut genom ett försvagat område i skalet. Tillståndet kallas även diskbråck, hernierad disk eller utglidning.
De flesta diskbråck uppstår i ländryggen, medan nacken (cervikalregionen) är den näst vanligaste platsen.
Ett diskbråck behöver inte alltid ge upphov till smärta eller andra besvär. Oftast uppstår symptomen först när den utbuktande disken trycker mot en nervrot, vilket kan påverka ryggen, andra delar av kroppen eller bådadera. Ett klassiskt tecken är smärta som strålar nedåt längs baksidan av benet från ländryggen – ett tillstånd som kallas ischias, eftersom trycket ligger på ischiasnerven. Ischiassmärtan kan sträcka sig hela vägen ner till foten och åtföljs ofta av värk i ländryggen.
Ligger diskbråcket i nackregionen upplever personen i stället ofta smärta i axlar eller armar. Smärtan kan vara dov eller skarp och kan även innefatta kraftig muskelvärk och muskelkramper.
Utöver smärtan kan ett diskbråck ge domningar eller stickningar i de drabbade områdena samt muskelsvaghet i armar eller ben. Svaghet i båda benen i kombination med nedsatt kontroll över urinblåsa eller tarm är varningstecken på cauda equina-syndrom – ett allvarligt tillstånd som kräver omedelbar akut vård för att permanenta skador ska kunna undvikas.
Degenerativ disksjukdom är en åldersrelaterad process som inleds när det mjuka materialet inuti disken börjar förlora sitt vätskeinnehåll, oftast redan vid cirka 30 års ålder. Detta gör disken mer sårbar för skador. Vissa yngre vuxna kan också drabbas av allvarliga besvär på grund av genetiska faktorer.
Personer som regelbundet utsätter ryggraden för stor belastning genom sitt arbete eller sin idrott löper högre risk för diskbråck. Övervikt ökar risken ytterligare, och rökning bidrar också till att påskynda diskdegenerationen.
Ett diskbråck kan även orsakas av trauma eller överbelastning av ryggraden. Vanliga orsaker är felaktiga lyft av tunga föremål, plötsliga vridningar av ryggen, fall, trafikolyckor, idrottsskador eller upprepade mindre belastningar av ryggen över tid.
I de flesta fall läker ett diskbråck av sig självt inom sex månader. En läkare eller fysioterapeut kan hjälpa patienten med träningsövningar som stärker ryggen och minskar risken för återfall. Under den akuta fasen kan det vara nödvändigt att vila och undvika ansträngande aktiviteter, för att sedan gradvis öka aktivitetsnivån i takt med att besvären lindras.
Receptfria inflammationshämmande läkemedel (NSAID), exempelvis ibuprofen, kan användas för att dämpa både smärta och inflammation. Blir symptomen så kraftiga att de påverkar vardagen kraftigt och kvarstår i mer än sex månader kan operation bli aktuell som behandlingsalternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online