Anopheles-myggor sprider malaria, en sjukdom som enbart år 2008 dödade nästan en miljon människor. Trots att sjukdomen är både förebyggbar och botbar drabbar den människor i 108 länder och territorier – men Afrika är den del av världen som drabbas hårdast. Var 45:e sekund dör ett afrikanskt barn i malaria. Barn är särskilt utsatta eftersom de ännu inte har hunnit bygga upp någon immunitet. Även resenärer som vistas i malariadrabbade områden löper stor risk att smittas.
Fyra olika typer av malaria kan infektera människor: Plasmodium falciparum, Plasmodium vivax, Plasmodium malariae och Plasmodium ovale. De två vanligaste är P. falciparum och P. vivax, där P. falciparum är den absolut dödligaste formen. I Sydostasien har dessutom fall av Plasmodium knowlesi upptäckts – en malariatyp som normalt sett infekterar apor.
De cirka 20 olika Anopheles-arterna förökar sig i grunt sötvatten, exempelvis i hovavtryck, pölar och risfält. Samtliga arter biter på natten. Malaria är en parasitsjukdom, och ju mer utvecklad parasiten är vid bettillfället, desto allvarligare blir konsekvenserna för offret. Smittspridningen är därför värst i områden där myggorna lever länge och där de föredrar att bita människor framför djur. Båda förhållandena råder i Afrika, som står för mer än 85 procent av världens malariadödsfall.
Malariaparasitens livscykel kräver två värdar: myggan och människan. När en malariabärande honmygga suger blod från en människa överför hon små celler, så kallade sporozoiter, till värden. Dessa infekterar levercellerna, där de mognar och frisätter organismer som kallas merozoiter. Merozoiterna multiplicerar i sin tur i de röda blodkropparna. Utvecklingen fortsätter tills parasiterna mognat till celler som benämns gametocyter. I detta skede biter en ny Anopheles-mygga den smittade personen. Inuti myggan bildar de manliga och kvinnliga gametocyterna zygoter, som utvecklas och så småningom frisätter nya sporozoiter. Dessa vandrar till myggans spottkörtlar, och när myggan biter nästa människa fortsätter malarians livscykel.
Symtomen visar sig sju till 15 dagar efter bettet från en infekterad mygga och innefattar huvudvärk, feber, kräkningar och frossa. I början kan symtomen vara lindriga, vilket gör att den drabbade inte misstänker malaria. Om sjukdomen inte diagnostiseras och behandlas inom de första 24 timmarna efter symtomdebut kan den dock snabbt förvärras. Allvarligare symtom är andningssvårigheter, anemi och skador på inre organ. Även efter behandling kan parasiterna P. vivax och P. ovale ligga kvar vilande i levern, vilket kan leda till återfall veckor eller månader senare om inte levern får specifik behandling.
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att man sover under myggnät impregnerade med insektsgift som den mest kostnadseffektiva metoden för att förebygga malaria. Besprutning inomhus med insektsmedel kan också hjälpa, men är inte alltid säkert eller ekonomiskt möjligt – dessutom utvecklar myggorna snabbt resistens. Resenärer som besöker smittade områden brukar ta förebyggande medicin som hindrar parasiten från att utvecklas i kroppen. Denna medicin är dock alldeles för dyr för att kunna skydda hela lokala befolkningar i de drabbade länderna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online