En tumör betecknas som malign när den kännetecknas av okontrollerad tillväxt och är cancerogen, ihållande eller benägen att bilda metastaser. En fibrös tumör utgår från kroppens bindväv, alltså de fibrösa vävnaderna. Även om denna typ av tumör är sällsynt kan den uppstå nästan var som helst i kroppen. En solitär fibrös tumör som överstiger cirka 25 centimeter bör följas noggrant av läkare under regelbunden övervakning. Det finns flera olika metoder för att avlägsna en malign solitär fibrös tumör.
Solitära fibrösa tumörer är ovanliga och kan förekomma på många ställen i kroppen. De vanligaste lokalisationerna är lungorna, huvudet, halsen och bäckenet. Tumörerna förekommer i både mindre aggressiva och mer aggressiva former. En solitär fibrös tumör kan växa till 15–25 centimeter eller större innan symtomen märks eller rapporteras. Den mest aggressiva varianten kallas malign solitär fibrös tumör och är förknippad med metastatisk sjukdom i skelettet, lungorna eller andra delar av kroppen.
För att kunna välja rätt behandling behövs en noggrann diagnostik. Läkaren inleder med ett fördjupat samtal om patientens sjukdomshistoria för att kartlägga symtomen och när de först visade sig. Därefter utförs en klinisk undersökning där läkaren känner efter knutor eller svullnader och granskar de områden där patienten upplever smärta. Blod- och urinprover kan tas, liksom olika former av bilddiagnostik – röntgen, ultraljud, datortomografi (CT), magnetkameraundersökning (MR) och PET-kamera. För att slutligen bekräfta misstanken om en malign solitär fibrös tumör tas en biopsi, beroende på var tumören sitter.
Om tumören upptäcks innan den hunnit sprida sig till andra organ kan operation vara ett alternativ. Vilket kirurgiskt förfarande som väljs beror främst på var tumören är lokaliserad. För att kontrollera om sjukdomen har spridit sig kan läkaren även utföra en lymfkörtelutrymning. När det är möjligt avlägsnar kirurgen hela tumören.
Kan tumören inte opereras bort används i stället ofta strålbehandling. Behandlingen består av en serie högdosröntgenstrålar som dödar cancerceller och krymper tumören. I vissa fall ges strålbehandling antingen före eller efter operation. Har en malign solitär fibrös tumör metastaserat till andra delar av kroppen kan extern strålterapi användas för att lindra symtomen.
Kemoterapi används endast i de sällsynta fall där cancern har spridit sig i hela kroppen. Då kan systemisk kemoterapi, som når hela kroppen, ges. Utvecklas en solitär fibrös tumör i levern kan i stället kemoembolisering användas: kemoterapi sprutas in i den artär som försörjer det sjuka leverområdet, som därefter blockeras så att läkemedlet stannar kvar just i det området.
Eftersom även behandlade solitära fibrösa tumörer kan återkomma är regelbunden uppföljning viktig, särskilt vid stora eller maligna tumörer. Kontrollerna omfattar ofta återkommande bilddiagnostik under flera år efter avslutad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online