Sömnvandring, även kallad somnambulism eller nattvandring, är en sömnstörning som är vanligast hos barn i åldern 4 till 12 år, även om vissa vuxna också kan drabbas. Trots vad många tror tyder sömnvandring inte nödvändigtvis på ett psykologiskt eller neurologiskt tillstånd. Den kan i stället hänga samman med stress, sömnbrist, trötthet eller vissa läkemedel. Ett barn som går i sömnen växer oftast ifrån problemet av sig självt, men det finns flera behandlingsalternativ för de svårare fallen.
I vissa fall hänger sömnvandring hos vuxna ihop med en annan sömnstörning, exempelvis obstruktiv sömnapné, eller orsakas av läkemedel som används mot andra besvär som depression eller insomnia. Ibland kan dessutom lindriga epileptiska anfall förväxlas med mild sömnvandring. Att låta en sömnexpert ställa rätt diagnos och behandla det underliggande problemet botar ofta sömnvandringen helt.
Behandlingen består oftast av att göra sovmiljön så säker som möjligt. Om det är möjligt bör den som går i sömnen sova på bottenvåningen. Spärra gärna trappor med grindar, lås in vapen och vassa föremål och överväg rörelsedetektorer med larm. Lås ytterdörrar och fönster ordentligt.
Som förebyggande åtgärder bör personen undvika alkohol och vissa läkemedel före sänggåendet, hålla regelbundna sömntider, minska stressen i vardagen samt täcka sovrummets fönster med tjocka gardiner för att dämpa ljud och ljus.
Genom att föra anteckningar över när episoderna inträffar kan en partner eller familjemedlem ibland avgöra vilken tid på natten personen brukar gå i sömnen. Episoderna sker oftast tidigare under sömncykeln än senare. Väck personen varje natt cirka 15 minuter innan episoden brukar komma och håll hen vaken lika länge som en vanlig episod brukar pågå. Efter några veckors planerade väckningar blir episoderna ofta färre eller upphör helt.
Sömnspecialister använder ibland hypnos och biofeedback för att behandla somnambulism. Läkemedel som bensodiazepiner och tricykliska antidepressiva kan lindra besvären, men de medför biverkningar. Därför tvekar läkare att skriva ut dem, om inte episoderna är frekventa, särskilt störande eller våldsamma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online