År 1900 sov människor betydligt längre än vad vi gör idag. Historiska dokumentationer visar att en genomsnittlig nattsömn då uppgick till cirka nio timmar – nästan två timmar mer än dagens snitt på runt sju timmar.
Ett fascinerande inslag i sömnvanorna under denna tid var den så kallade segmenterade sömnen. Människor vaknade ofta mitt i natten efter några timmars "första sömn", låg vaken en stund för att läsa, be eller bara vila, och somnade sedan om för en "andra sömn". Sömnen var alltså inte koncentrerad till ett enda åtta timmars block, utan delades upp i flera perioder under natten.
När samhället övergick från ett förindustriellt, landsbygdsbaserat liv utan el till mer urbaniserade och elektrifierade rutiner stördes sömnen på många sätt. Konstgjord belysning förlängde den aktiva delen av dygnet, skiftarbete blev vanligare och de naturliga rytmerna av dagsljus och mörker bröts.
Denna omvälvning anses vara en av huvudförklaringarna till att den genomsnittliga sömntiden har minskat stadigt sedan 1900. Idag sover de flesta människor betydligt kortare tid per natt än vad deras förfäder gjorde vid sekelskiftet – en utveckling som fortsätter att engagera sömnforskare världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online