Vissa skador och sjukdomar kräver att en person ligger till sängs och förblir orörlig tills hen har återhämtat sig. Detta kan inte bara vara känslobetingat svårt, särskilt för någon som vanligtvis lever ett aktivt liv – det kan också ta hårt på kroppen. Varje organsystem påverkas nämligen på sitt eget sätt av en längre period av orörlighet.
Det kardiovaskulära systemet ansvarar för att transportera blod genom kroppen och försörja alla delar med syre och näring. När du är orörlig måste hjärtat jobba hårdare än när du rör på dig. Risken för att en blodpropp bildas, vilket i sin tur kan blockera viktiga funktioner i kroppen, är dessutom högre när du inte längre är aktiv. Bristen på rörelse sänker även cirkulationen i allmänhet, eftersom blodkärlen är beroende av musklernas arbete för att hjälpa blodet att cirkulera.
Man skulle kunna tro att andningsorganen får det lättare när kroppen vilar. Så är dock inte fallet. Vätska ansamlas lättare i lungorna när du är orörlig, eftersom musklerna inte längre hjälper till att avlägsna överflödig vätska från kroppen. Andningen blir också ytligare, vilket innebär att delar av lungorna inte används. Med tiden kan dessa områden kollapsa och bli obrukbara. Resultatet blir ett sämre syre–koldioxidutbyte i lungorna.
Muskler och skelett hör till de delar av kroppen som påverkas mest av orörlighet. När musklerna inte används börjar de försvagas och brytas ned. De förkortas också och förlorar gradvis sin flexibilitet. Benen tappar samtidigt i bentäthet, eftersom bristande belastning minskar mängden kalcium som benen absorberar. Det är därför många personer som drabbats av ett tillstånd som leder till orörlighet – oavsett om det gäller hela kroppen eller bara en del, exempelvis en brutna arm – behöver genomgå sjukgymnastik efter läkning.
Kroppens känsel påverkas av långvarig stillhet. När du är orörlig under en längre tid utsätts vissa kroppsdelar kontinuerligt för tryck. Trycket börjar med tiden orsaka smärta, men efterhand märker du nya sensationer som stickningar, och till slut kan känseln försvinna helt. Ovanliga nervspasmér kan också förekomma.
Smältningen påverkas likaså av orörlighet, särskilt om du inte kan äta på normalt sätt. Minskad aktivitet ger ofta sämre aptit, vilket gör att du äter mindre. Matsmältningen saktar också in, så att maten passerar tarmarna långsammare. Detta kan leda till förstoppning och hård, fastsittande avföring.
Urogenitalsystemet reglerar kroppens vätskebalans. Vid orörlighet blir systemet mindre effektivt, vilket gör att kroppen behåller mer vätska. Risken för urinvägsinfektioner och njursten ökar därför. Eftersom alla muskler försvagas – även de i urinblåsan – kan blåsan inte tömmas helt, vilket i sin tur bidrar till den ökade infektionsrisken.
Ämnesomsättningen är den del av det endokrina systemet som bland annat styr hur maten tas upp och omvandlas. Den saktar in betydligt vid immobilisering. Detta kan ge obalans i kroppens elektrolyter, vilket kan orsaka problem i hela kroppen. Utbytet av gaser och näringsämnen påverkas också. Vanliga symtom på dessa förändringar är illamående, matsmältningsbesvär och gasbildning.
Huden utgör kroppens ytsta skydd och kan negativt påverkas av immobilisering. Liggsår är en välkänd komplikation vid långvarig sängvistelse, och alla områden som utsätts för konstant tryck löper risk. Sår och skrapsår läker dessutom långsammare när kroppen inte rör på sig. Svullnad är ett annat vanligt problem, främst beroende på den ökade vätskeansamlingen som beror på urogenitalsystemets nedsatta funktion.
Många av dessa effekter kan mildras eller helt förebyggas. Tidig mobilisering, regelbundna positionsbyten i sängen, andningsövningar, god hydrering samt fysioterapi är några av de viktigaste åtgärderna. Att tidigt involvera vårdpersonal i en individuell plan gör stor skillnad för återhämtningen och minskar risken för bestående besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online