Magsår uppstår när slemhinnan i magsäcken eller tolvfingertarmen – de första centimetrarna av tunntarmen – skadas av magsyra. Sår av detta slag betraktades länge som ett stort hälsoproblem i industrialiserade länder. Behandlingarna slog ofta fel, återfall var vanliga och kirurgiska ingrepp för att ta bort drabbade delar av magsäcken och tunntarmen var ibland nödvändiga för att förebygga komplikationer och dödsfall. Forskningen har dock avsevärt förbättrat både diagnos och behandling av magsår.
Upp till 70 procent av alla diagnostiserade magsår orsakas av infektioner med bakterien Helicobacter pylori. Bakterien ger upphov till en kronisk inflammation som gör att magsyran kan bryta ner slemhinnan i både magsäcken och tolvfingertarmen, vilket i sin tur leder till sår.
De flesta övriga magsår beror på användning av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID), exempelvis aspirin och ibuprofen. Dessa preparat är sura och kan tillsammans med magsyran överbelasta magsäckens skyddande slemhinna. De stör dessutom produktionen av ett hormon som normalt begränsar bildningen av magsyra, vilket gör att ännu mer syra frisätts.
Cigarettökning bidrar till risken att utveckla magsår. Ju fler cigaretter en person röker per dag, desto större blir risken. Kraftig alkoholkonsumtion ökar också risken, medan måttligt drickande inte tycks påverka utvecklingen av magsår.
Hos många patienter går symtomen obemärkta förbi tills komplikationer redan har utvecklats. När symtom väljer visar sig är de oftast begränsade till dålig andedräkt, smärta efter måltider om såret sitter i magsäcken, smärta på fastande mage om såret sitter i tolvfingertarmen samt återkommande halsbränna.
Diagnosen ställs med hjälp av ett blodprov som påvisar antikroppar mot H. pylori samt ett urea-andningstest, där patienten får svälja en kapsel. Om bakterien finns i magsäcken bryter den ner kapselns innehåll och frisätter en särskild typ av koldioxid som sedan andas ut. Om inget av testen bekräftar en H. pylori-infektion kan en endoskopisk undersökning (gastroskopi) göras för att fastställa förekomsten av sår.
Ett obehandlat magsår kan utvecklas till invalidiserande och till och med livshotande tillstånd. Den skadade vävnaden kan blöda kraftigt, vilket kan ge kräkningar med färskt blod från magsäcken eller delvis smält blod som liknar "kaffesump" vid sår i tolvfingertarmen. Passerar blodet hela mag-tarmkanalen syns det i avföringen som ett klibbigt, tjärlikt svart avföring. Vid stor blodförlust blir patienten anemisk, blek, utmattad och svag.
Om såret äter sig rakt igenom magsäckens vägg kallas det perforerat. Magsyra kan då läcka ut i bukhålan och orsaka outhärdlig smärta. Syran kan skada organ som bukspottkörteln, mjälten och levern, och utan snabb vård kan patienten dö inom kort tid.
Även om såret aldrig når ett så farligt stadium innebär en H. pylori-infektion en tre till sex gånger förhöjd risk att utveckla magsäckscancer. Eftersom magsäckscancer sällan ger märkbara symtom förrän den hunnit sprida sig är dödligheten mycket hög.
Den forskning som bedrivits under de senaste decennierna har gjort det möjligt för läkare att framgångsrikt behandla de allra flesta magsår. Orsakas såret av en H. pylori-infektion består behandlingen av ett tvåveckorsprogram med två antibiotika, exempelvis klaritromycin och amoxicillin, samt ett läkemedel som minskar syraproduktionen i magsäcken, exempelvis omeprazol. När kuren är avslutad kan såret behöva ytterligare några veckor för att läka helt, men återfall är ovanligt.
Beror såret däremot på användning av NSAID-läkemedel rekommenderas patienten att byta till ett alternativ som inte irriterar magsäckens slemhinna. Vid behov kan läkaren dessutom förskriva omeprazol eller annat läkemedel som begränsar produktionen av magsyra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online