En god sårvård är avgörande för läkning. Sårtyperna varierar från enkla skrubbsår till svåra bensår. Vissa sår, framför allt trycksår, ställer särskilda krav på den som ansvarar för sårbehandlingen. För bedömning av trycksår finns ett etablerat stadiesystem, men i vissa fall går det helt enkelt inte att genomföra en fullständig bedömning. Att korrekt känna igen och dokumentera när ett trycksår är "ostagbart" är därför en viktig fråga för alla som arbetar med sårvård.
Trycksår, som ibland kallas liggsår, uppstår när ett jämnt tryck utövas mot samma kroppsdel under lång tid – till exempel vid långvarig sängliggning utan positionsändringar. De utgör ett särskilt stort problem för sängliggande patienter och rullstolsburna. Med sårsstadieindelning menas bedömningen av hur djupt ett trycksår är.
National Pressure Ulcer Advisory Panel (NPUAP) utfärdar riktlinjer för vård av trycksår. Enligt NPUAP:s riktlinjer klassificeras trycksår som stadium I, II, III eller IV beroende på sårets karaktär. Utöver de fyra stadierna och kategorin "ostagbart" ingår även begreppet "misstänkt djup vävnadsskada" i systemet.
Enligt Wound Ostomy and Continence Nurses Society kan stadiesystemet inte användas "förrän det djupaste livskraftiga vävnadsskiktet eller en identifierbar struktur i sårbotten exponerats, eftersom det djupaste levande vävnadsskiktet är okänt." Problemet uppstår när såret helt eller delvis är täckt av död vävnad eller skorpbildningar, så kallad slough eller eschar.
NPUAP:s definition från 2010 av ett ostagbart sår lyder: "Fullständig vävnadsförlust där sårbotten är täckt av slough (gul, gulbrun, grå, grön eller brun) eller eschar (gulbrun, brun eller svart)." NPUAP tillägger: "Tills tillräckligt mycket slough och/eller eschar avlägsnats så att sårbotten syns kan det verkliga djupet – och därmed stadiet – inte fastställas. Stabil eschar på hälen (torr, fastsittande, intakt utan rodnad eller fluktuation) fungerar som kroppens naturliga biologiska skydd och ska inte avlägsnas." Definitionen infördes 2007 för att reda ut tidigare oklarheter.
Enligt Mary Arnold Long, i en artikel från 2007 i Student Nurse Journey, ligger betydelsen av de nya definitionerna i beskrivningen av slough och eschar, betoningen på att sårbotten måste vara tydligt synlig innan stadieindelning görs samt specifikationen att torr, intakt och stabil eschar på hälen inte ska debrideras. Arnold påpekar risken för osteomyelit (beninflammation) och till och med amputation om nekrotiska hälar debrideras. Istället bör trycket mot hälen avlastas och escharan hållas intakt och torr, vilket kan åstadkommas genom att pensla hälen med povidon-jod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online