Helicobacter pylori (H. pylori) är en bakterie som ligger bakom de flesta sår i mag-tarmkanalen. Ungefär 20 procent av alla människor under 40 års ålder bär på bakterien, och bland personer över 60 år är omkring hälften smittade. Trots det höga antalet infektioner utvecklar de flesta aldrig magsår och förblir helt symtomfria. Bakterien finns i saliven, vilket innebär att den kan spridas genom exempelvis kyssar, men den vanligaste smittvägen är via förorenad mat och vatten.
H. pylori är anpassad för att överleva i magens sura miljö. Den neutraliserar den starka magsyran med enzymer som den själv utsöndrar och bryter sedan långsamt ned det skyddande slemlager som skyddar magsäckens vävnad och tunntarmen mot det låga pH-värdet. När skyddslagret eroderats gräver sig bakterien in i vävnaden, där den orsakar inflammation och sårbildning.
H. pylori är en av de främsta orsakerna till magsår, så kallade peptiska sår. Magsår är sår på magsäcken eller tolvfingertarmen – den första delen av tunntarmen, strax under magsäcken. Länge trodde man att kryddstark mat eller stress var orsaken till magsår, men de beror i själva verket på flera olika faktorer, bland annat bakteriell infektion, vissa cancerformer samt läkemedel som aspirin och andra antiinflammatoriska preparat.
Buksmärta är det vanligaste symtomet vid H. pylori-infektion och samtidigt förekommande magsår. Smärtan kan vara dov och komma i perioder, ibland vilande i veckor åt gången. De flesta magsårsanfall inträffar på natten när magsäcken är tom och lindras ofta efter att man ätit något. Syraneutraliserande läkemedel, så kallade antacida, brukar också ge lindring av besvären.
H. pylori kan diagnostiseras med hjälp av blod-, utandnings-, avförings- och vävnadsprov. Blodprov är det vanligaste testet, eftersom kroppen bildar antikroppar mot bakterien. Utandningstestet bygger på att bakteriens enzymer bryter ner ett ämne man får dricka, vilket kan mätas i utandningsluften. Vid mer allvarliga fall kan läkaren ta ett vävnadsprov, vilket kräver mer invasiva åtgärder. Då förs ett endoskop ner i magsäcken för att ta ett litet biopsiprov, som sedan odlas och analyseras i laboratorium.
Behandlingen består av antibiotika i kombination med läkemedel som sänker magsyreproduktionen, så att vävnaden hinner läka och återbilda sitt skyddande slemlager. H2-blockerare hämmar histaminets stimulering av syraproduktionen, medan protonpumpshämmare minskar mängden magsyra ytterligare. I kombination dödar dessa läkemedel bakterien och ger magsäckens vävnad möjlighet att läka, vilket befriar patienten från magsåret. Det är viktigt att fullfölja hela antibiotikakuren, även om symtomen försvinner tidigare.
Kontakta vården om du har återkommande buksmärta, särskilt om den väcker dig på natten eller åtföljs av viktnedgång, svart avföring eller blodiga kräkningar. Ett obehandlat magsår kan i värsta fall leda till blödning eller hål i magsäckens vägg, vilket kräver akut vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online